Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tat och motsvarat denna sitt ödes stora lycka, vore det en
säll-het att teckna deras minnen, äfven om de, liksom lian till slut,
genom sitt fall nödgades erkänna den sak, de försvarat, vara en
förlorad.
Men tle uppoffringar, kriget omedelbart kräfde, voro ej de
enda, med hvilka Duncker fick gälda det hjelterykte, han åt sitt
namn förvärfvade. Innan han föll i öppen strid, uthärdade hans
ttblödande bjerta’\ som han sjelf i ett af sina bref kallar det,
tusenfaldt mera oro och bekymmer, än sjelfva kriget förmådde af
sig föda. Han hade, när hans samhällsställning tycktes något så
när tryggad, 1805 trädt i äktenskap med Maria Charlotta
Tude-rus, hvars fader, kommissionslandtmätaren Daniel Tuderus, under
tidernas lopp blifvit egare till samma Kosoniemi, der, såsom vi
veta, Duncker först sett dagens ljus och der han nu efter sitt
gifte åter fann ett hem. Endast fyra månader före krigets
utbrott föddes honom här en son, hvilken i dopet kallades Gustaf.
Den fadersglädje, han i rikt mått rönte, blef, då han måste lemna
maka och barn värnlösa i liendens våld, ganska kort tid derefter
källan till hans djupaste sorg: en sorg, som har urgamla anor
bland mensklighetens tidigaste hjelteminnen. Den målas redan i
Hektors och Andromakes tragiska afskedsscen, der det heter om
Astyanax:
aHvem skall honom i en framtid lära
Älska Troja och dess gudar ära?”
Huru den kändes i ett af alla rent menskliga känslor så
mäktigt gripet Hektorssinne som Dunckers, har han sjelf med
hjertskärande ord under kriget beskrifvit, och man kan dertill
sluta redan af den rörande anblick, som möter oss i hans
fridfulla hem och ej bör utestängas från läsarens åskådning. När
det sig alltmera närmande kriget begynte föregås af ständigt
mera olycksbådande rykten, åstadkommo dessa hos modren en
oro, som naturligtvis meddelade sig åt det nyssfödda barnet.
Och mången gång såg man då fadren med tysta fjät vandra
omkring, bärande sonen på sina armar för att stilla dennes klagan
och bereda åt modren behöflig hvila. Skulle Dunckers fattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
