Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fädernesland förmå åstadkomma tvänne taflor, ämnade att
karakterisera hjelten, sådan lian var såsom menniska och krigare,
borde väl den enas ämne tagas ifrån nu omnämnda nattliga
vandringar, medan den andras föremål blefve solnedgången öfver
Hörnefors den 5 Juli 1809.
Innan Duncker, bortryckt af stridernas hvirfvelvindar,
kastas in i helt. andra situationer, som återspegla hans bild från
nya sidor och i förstorade dimensioner, vilja vi här med några
ord lemua af hans personlighet en teckning, som borde upptaga
de grunddrag, på hvilka han såväl i fred som krig kunde
igenkännas. Dunckers yttre visade en högväxt, men smärt och
smidig, viljan böjligt lydande gestalt. Hårets färg var mörk, och
öfver det utmärkt vackra anletet, livars framför allt dominerande
uttryck bestämdes af bottenärlighet och välvilja, göto de dunkla,
lifliga ögonen än dagrar än skuggor, allt efter det inres hastigt
vexlande rörelser. Ehuru af liäftigt uppbrusande lynne,
beherr-skade han i familjelifvets förhållanden detta alltid, och vanligen
äfven för öfrigt i andra hvardagliga. Uppenbar osanning, som
framför allt annat var honom vidrig, bragte likväl hans blod i
hejdlös svallning, och man hörde honom då utropa, att fan,
almanackan och den eller den, hvilken för tillfället låtit beslå
sig med falska uppgifters utspridande, voro de tre största
lögnare, som funnos till*). I vanliga tjensteangelägenheter var han
allvarlig, iakttagande ändock derjemte fordringarna .af humanitet
mot underlydande, som både den af Sprengtporten införda
disciplinens beskaffenhet och hans eget sinnelag p.1 bjödo. Men
ställande fordringarna vid tjenstens utöfuing högt på sig sjelf, tillät
han icke heller någon annan att behandla denna såsom en
bisak. I stridens vildaste hetta var han vanligtvis förunderligen
lugn, stundom till och med gladlynt och skämtsam. Han tycktes
*) Si djupt han tog de stora sakema i menniskolifvet, så
lätt tog han dereinot de små. Det kostade t. ex. gränslöst på
honom, när han under ialttÅgen befarade, att lians qvarlemnade familj
led brist. Men var han sjelf der hemma i hvardagslifvet utan
pengar, hvilket ej sällan liände, förorsakade detta deficit honom inga
grå hår.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
