Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål sjelfmant framkalla hotande stormar försummar att hålla
tillreds de medel, med hviika dessa kunna besvärjas, ifall de
ändock bryta ut. Men hundradefaldt gudlösare beter sig dock
den styrelse, hvilken mot den ringa styrka, hvaröfver hon
disponerat, minst ett halft årtionde utmanar halfva verlden till
kamp och strid och under allt detta oerhörda braskande
glömmer ingenting annat än den obetydliga omständigheten att vara
beredd åtminstone på ett försvar, som kunde hålla ut fjorton
dagar. Och höjden och djupet af förnedring är det, att en
nations dyrbaraste, heligaste intressen skulle sättas på spel af en
sådan styrelse, utan att nationen sjelf åtminstone får vapen i
sin hand att värna sig emot det värsta. Men läsaren behagade
erinra sig, att, då vi här säga styrelsen, vår afsigt icke är att
kasta hvarken första eller sista stenen på den eller den kungen,
han må då bära namnet Gustaf Adolf eller hvilket annat som
helst. Såsom af det föregående ren borde vara nogsamt klart,
riktas vår anmärkning mot dem alla, som i medgångens dagar
tränga sig omkring och fram till regentens person, lyckliggjorda
genom en nådig blick, en utmärkelse af livad slag som helst, en
befordran till något embete, det man ämnar sköta om också
icke fullt så eländigt, som Klingspor handterade sin
fältmar-skalksstaf, likväl icke fullt såsom sig vederbör. Men livad
kunna då tjenarene, såväl de högre som de lägre, uträtta, när
de hafva den olyckan att såsom högsta herre vörda en sådan
kung som Gustaf Adolf? frågar väl någon i all oskuld. Svaret
på frågan kan styliseras olika, allt efter de olika synpunkter,
från hviika det utgår. Enklast och kanske i alla hänseenden
bäst griper det för att uttrycka sin fulla mening till den gamla
versens ord;
När hvar och en sin syssla sköter,
Så går oss väl, ehvad oss möter.
Det gifves intet argument, uppfångadt emellan himmel och
jord samt emellan tidens begynnelse och närvarande stund, som
skulle förmå rubba denna min öfvértygelse: Hade hvar och en
i Sverige och Finland vål skött sin syssla, så vore en
beskrif-ning på krigsväsendets tillstånd, sådan som den nyss anförda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
