Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla dylika, den gröfsta af smädelser. Ty i detta fall är ej
fråga ora en genialisk verksamhet, såsom t. ex. Gustaf III:s på
thronen och Sprengtportens nedanför densamma. En sådan hör
ju till undantagen från mensklighetens hvardagslif, är en
lyckträff, lika omöjlig att på- och beräkna såsom geniets eget
framträdande under solen. Här äro anspråken nedstämda till det
blygsamma mått, hvars uppfyllande kan fordras ej blott af hvarje
embetsman, utan äfven af hvarje annan samhällsledamot, som
sjelf gör anspråk på den hvardagliga hederstiteln att vara
menniska.
Men äfven om det omöjliga skulle antagas, att allas
gemensamma, trofasta enskilda ansträngningar till afhjelpandet eller
egentligen förekommandet af de efteråt konungen till last
räknade bristerna ändock icke hade fört till målet, återstodo
likväl andra utvägar till dettas uppnående. Vi antydde redan
of-vanför det närmast liggande bland hithörande medel. Skulle ej
endast en eller annan hedervärd högre embetsman, såsom den
med allt skäl beprisade kansli-presidenten Ehrenheim, utan alla
i gemen och hvar och en i synnerhet lovalt, allvarligt och utan
öfverdrift inför konungen framhållit i all dess eländighet
beskaffenheten af rikets försvarsverk, är det rent af omöjligt, att en
sådan framställning icke skulle hafva gjort intryck på denne
och förmått honom att efter yttersta förmåga afhjelpa bristerna,
äfven om han ej kunnat förmås att afstå från sin halsstarrigt
utmanande politik; en sak, hvarorn vi äro mindre förvissade.
Men då just de embetsmän, hvilka det närmast ålåg att skingra
regentens villfarelse, tycktes anse det såsom sin högsta
under-såtliga pligt att slå skyhög blå dunst uti majestätets ögon och
satte sin ära i behändigheten att narra konungen till mörkret
igen, når händelsevis hans blickar höllo på att öppnas för
sanningens ljus, känner man sig omotståndligt frestad till mildare
bedömande äfven af sådana förseelser, som uteslutande falla
honom personligen till last. Oförklarligt är, huru de, som
skoningslösast bryta stafven öfver den konung, hvars spira bröts i
stycken under bördan af hans motgångar, kunna utan rysning
tänka t. ex. på den ohyggliga krigslist, hvarmed general Tibell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
