- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 2. Historiska arbeten. Andra bandet /
159

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bilttre än Burman och Montgomery sjelfve. Den förstnämnde
måste med egen hand nedskjuta tvänne ryssar, som med
för-tviflad häftighet fattat tag i den farkost, hvarpå han sjelf befann
sig i afsigt att gifva alla sina felslagna planer på båten; och
Montgomery undgick med yttersta svårighet det öde, som
drabbade hans med tappraste mod sig värjande närmaste
betalhaf-vare, von Schantz: fångenskapens. Fiender, som råka vara vid
så argt lynne, låta ej i en handvändning knipa bort sig,
så länge de hafva ryggen fri och det massivaste stöd bakom
denna.

Huru skulle det väl gått med största delen af Sandels’
skara, ifall Duncker, framrusande besinningslöst, såsom man det
velat, bade lockat äfven sina öfrige kamrater att på betydligt
afstånd aflägsna sig från den räddande stranden, innan man
kunnat upptäcka, att man hade einot sig icke en fiendtlig fördelning
allena, utan en hel armé? Öfvermannad, afskuren från hvarje
möjlighet till återtåg, skulle den väl då, oaktadt sitt lejonmod,
hafva hemfallit åt samma öde, som Sandels’ kloka omtänksamhet
velat förebygga genom den frivilliga reträtten till Toivola. Och
tvärt afskuren hade i sådant fall på det sorgligaste sätt varit
äfven hela den hjeltebana, som det var femte brigaden förelagd
att genomtåga ännu, innan dess sista timma slog. Den åsigt,
vi här efter den noggrannaste granskning af förhållandena, som
för oss varit möjlig, uttalat, kan väl ej göra anspråk på större
giltighet än sannolikhetens. Men allvarligheten af vår
undersökning berättigar till fordran på allvar hos den, som tilltror
sig kunna kullstöta dess resultat. Och vi äro djerfva nog att
frånkänna hvar och en, som med andra argumenter än sådana,
hvilka framgå ur djupet af en redlig, genom eftertanke vunnen
öfvertygelse, ville vederlägga vår sats, all befogenhet att öfver
densamma afkunna ett utslag.

Större ära kunde ej vederfaras Dunckers minne, än om
det omsider blefve erkändt, att Försynen hade utsett till
redskap för allas räddning hans humana omsorg att ej exponera
sina vapenbröders lif för större våda, än den vinning tycktes
vara, som genom dessas uppoffring möjligen kunde skördas. Vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/2/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free