Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bruk, som gjordes af den förärade rosenröda boken. Knappt
hade de nämligen rättat sig efter det consilium abeundi,
hvarmed de alltifrån sitt första inträdande blifvit emottagne, innan
den helt vårdslöst och utan allsköns beräkning öfverlemnades
såsom gäfva åt en, för hvilken denna jesuitiska myster
sannerligen från begynnelsen ej var ämnad, under yttrad förmodan,
att det skräpet ändock kunde hafva större intresse för mig, den
oinvigde, än för gifvaren, som hade nog af slikt. Men oaktadt
heligheten af den rosenfärgade minnesgåfvan undslp.pp mig i
tysthet det hedniska utropet: ncorpo di Bacco’.1 Om någons,
för-tjenande guvernörens i Genua namn att stå främst på den här
förteckningen. Jag är dock redobogen att för denna supposition
göra den sedermera under stormiga tider hädangångne sardinske
konungsmakarens vålnad offentlig afbön på blocksberget, ifall
ännu en förmodan, den sista, jag tillåter mig angående honom
yttra, någonsin blir formeligen vederlagd. Vid miu afresa satte
Sandels’ fordne motståndare kronan på sitt älskvärda verk
genom att lemna mig ett rekommendationsbref till Sardiniens d.
v. utmärkte ambassadör i Paris, marchese Brignole Sales. Månne
ej denne, någon tid efter det brefvet kommit i hans hand, från
(renua erhöll upplysning derom, att all vänlighet, ministern hade
begynt bevisa mig, vore förslösad en pure perte? Skulle
Pau-lucci gjort sig skyldig till den oförlåtliga inkonseqvensen att
icke aflåta till Paris en sådan skrifvolse angående min
obetydliga person, vore jag nästan böjd att återtaga alla de loford,
med hvilka jag erkänt hans enorma öfverlägsenhet i allehanda
konststycken öfver samtlige sina motståndare vid Toivola, hvilka
visserligen icke heller gjorde anspråk på mästerskap i slikt.
Ofvanstående teckning torde bland annat ådagalägga, att
vårt lands försvarare äfven ntanför fästningarna kunnat på sina
egna förhållanden tillämpa den gande Romarens klagan: avi
hafva på en gång att göra med ett lejon och en räf, men
räf-ven är ännu farligare än lejonet.’1 Mot lejonet förstodo lejon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
