Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
censer än historietten om en lappländsk polygauiistisk sedvana; i
bjöd dock till att vid markisens magra spel hålla så god min
som den genuesiska atmosferen kräfde. Vid lugnare
besinnande-af saken måste jag dock anse det som en verklig lycka, att
Sandels’ motståndare ej, liksom oförvarandes, råkade låta mig
höra berättelsen om någon vacker bedrift, utförd af Duncker,.
Malm eller Sandels sjelf. Ett sådant minne, framkalladt i den
genuesiska församlingen, skulle med oemotståndlig tjusningskraft
utbredt en så skimrande täckmantel öfver sjelfve Mefistofeles’
bockfot, att jag på allvar kunnat börja betvifla dennes tillvaro..
Slumpen erbjöd för öfrigt åt Genuas guvernör det
ypperligaste tillfälle att bortjaga den lappska molnfläcken, som hade ^
tillfälligtvis lägrat sig emellan mina sympatier ocli honom. Och
han begagnade sig af denna slumpens ynnest med en virtuositet,
som åter upplyftade honom i min beundran till en mästare utan
like — i Norden. Vid min afskedsuppvaktning hände sig
nämligen, att tvänne lmfvudmän för de sardiniska jesuiternas
genuesiska distrikt äfven inträdde hos guvernören. Deras ärende var
att till honom öfverlemna ett i rosenrödt inbundet exemplar af
en liten bok, som innehöll namnen på kongregationens samtliga
medlemmar i riket jemte uppgifter om dessas organisation i olika
fördelningar o. m. d. Genuas verldsliga styresman bemötte desse
andans män, hvilkas helighet framblänkte från fotabjellet ända
till den tonsurerade hjessan, på ett sätt, så snäft, torrt, kort
och kallt, att de, af brist på vana vid sådant, synbarligen
konfunderades, och som företedde den bjertaste kontrast med det
humana beteende, hvarmed jag samtidigt lyckliggjordes. Jag
kan ej neka, att, oaktadt mitt lifliga intresse för herrar jesuiter,
detta var ett synnerligen roligt spektakel för en erkekättare,
som ganska väl visste, att det i grunden icke låg den höge
herrn lika ömt om hjertat att hålla mig vid godt mod som de
vördige fäderne, hviika han nu likväl så manhaftigt trotsade.
De kände sannolikt ändock sin mästare för väl för att, oaktadt
det bedrägliga skenet, ett enda ögonblick anse honom ovärdig
den upphöjdaste plats bland dem sjelfve. Och de skulle ännu
mer stärkts i denna öfvertygelse, ifall de fått se det genialiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
