Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklara den desperata hållning, som enligt alla
sammanstämmande underrättelser utmärkte jägartåget från Hölmön till
Svenska kusten. Gåtan liar dock blifvit löst genom
meddelanden, dem jag haft lyckan emottaga från fullt tillförlitlig han dl
Om Furumark, den nominele anföraren af tåget, veta de ännu
qvarlefvande ögonvittnen föga berätta: men desto mera om
Duncker. Han var äfven då, såsom i de flesta strider, i hviika
han personligen deltog, dagens hjelte och lefver un såsom sådan
i de få stridsbröders minne, hviika sjelfva ännu icke tillhöra
blott minnet — eller en otacksam — glömska. Dessa sägner
lyda ungefär så:
..När Duncker gick från Hölmön, upphanns han af fienden,
hvars kavalleri sprängde fram på isen och slog en ring kring
hans skara, som emedlertid formerat karré. Hyska uhlanerne
gjorde ehoque på ehoque, men förmådde ej spränga Dunckers
karré. Flere sårades på vår sida, men som Duncker hade
befallt, att ingen mau fick afskjuta sitt skott, innan han såg
hvitögat på fienden, föll för nästan hvarje kula ryttare eller häst.
Likväl begynte det se mörkt ut med den kringr&nda skarans
frälsning: den var ringa, och dess kämpars antal förminskades
än mer, då den ena efter den andra sårades och behöfde
kamraternas vård och hjelp i stället för att kunna bidraga till
försvaret *). Fiendens rörliga massor förökades deremot alltjemt.
Någon af officerarne — måhända Furumark sjelf — hade då.
yttrat den meningen, att de våra svårligen skulle slippa undan
från den klämman. Men Dupcker vardt dervid mäkta vred;
han ryckte så häftigt på sin mössa, att skärmen nedsjönk öfver
hans ögon, och ropade så, att det hördes vidt och bredt öfver
skaran: cta mig tusan djeflar jag ger mig, så länge jag ännu
har en karl på benen F Det ropet gaf ny märg i benen åt hvar
man, och hos ingen vågade den tanken mera uppstå, att det
*) Det är i sanning nära nog oförklarligt, och vittnar om
nästan öfvermensklig sjelfbeberrskning, att under eu sddatt reträtt,
hvarvid sauve gui peut tyckes hafva bordt vara hvarje individs
naturliga känsla, alla gift-a sig tid att sörja för de hjelpbehöfvande
enskilde, sä att ingen enda af dem lemnas i fiendens våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
