Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var cn möjlighet, att man kunde gifva sig, så liinge ännu någon
enda stod upprätt. Karrén marscherade emellertid med raska
steg framåt, ehuru fienden oupphörligen förnyade sina attacker.
Ja, Ryssen försökte till och med att hämta fram infanteri
sålunda, att uhlanerne togo hvar sin jägare bakpå hästen och
sprängde fram med dem. De formerade kedja, men den blef
snart genombruten och skingrad. När den ryske anföraren
omsider såg omöjligheten att kunna taga Duncker, red han, dock
utom skotthåll, framför våra jägare, liksom i spetsen för dem.
och först när han kom svenska stranden så nära, att kulorna
derifrån kunde nå honom, gjorde han en ståtlig afskedshonnör
med sin sabel, svängde om sin häst och red till de sina.r
Förlorade skulle dock Duncker och alla hans män varit,
ifall fienden fått tid på sig att framskaffa sitt artilleri till att
fullborda, hvad ryttare och fotfolk förgäfves sökte åstadkomma.
Dess afsigt var ock sådan. Men cn under sjelfva kriget till
officer befordrad yngling, Erik Johan Hartnian benämnd, som
från Hölmön varit detacherad för att på närmare håll observera
fiendens förehafvanden, hade upptäckt, huruledes denne begynte
sätta sina kanoner i rörelse, och underrättade derom genast
Duncker: i följd hvaraf uppbrottet för sig gick i grefvens tid, så
att de tågande åtminstone ej blefvo hemsökta af styckekulor,
från hvilkas verkningar intet mannamod hade kunnat rädda dem.
— Samme Hartman lefver uti sin födelsebygd ännu i dag.
bevarande trofast hågkomsten af Duncker. Hans fädernesland,
för hvilket han vedervågat sitt lif i alla strider, från Leppävirta
ända till Hörnefors, har icke visat sig alldeles likgiltig för sin
hedersskuld till honom. A landtränteriet i Kuopio uppbär den
gamle jägarveteranen icke mindre än 15 rub. 75 kop. i
qvar-talet. Graden af finska folkets ädelmod kan väl temmeligen
nära på kopeken beräknas medels denna summa.
Helsosam-lieten för vissa naturer af en svältkur, som efter krigets
vedermödor fortsättes ett balft århundrade eller derutöfver, faller
dock än mera bjert i ögonen inom den af nämnda kopeker
öppnade synvidden, som af deras silfverglans upplyses, ehuru något
sparsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
