Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans insigt och beslutsamhet. Riitta orsaken var väl sannolikt,
helt enkelt den, att hvarken Sandels eller Edelstam (född
Fahlander) kunde mer än vi andra begripa, huru det skulle falla
Duncker in att med sin lilla sammansmultna trupp ensam
motsätta sig hela fiendtliga härens framryckande, isynnerhet sedan
de tvänne kanonerna, hvilka varit uppställda på den obetydliga
hympeln nedanför bron, blifvit nndanförda. Ilärraed vill jag dock
ingalunda bestrida riktigheten af den äfven i major Tigerstedts
berättelse uttalade meningen, att bestämda order bordt gifvas
Duncker: endast obehörigheten af de misstankar, som förföljde
honom ända in i dödsminuten och gjorde den så bitter, har jag
velat relevera, ehuru visserligen blott en sinnesstämning, så
förmörkad och vred i följd af olidlig förolämpning som hans, kunde
åt en uraktlåten pligt gifva karakteren af försåtlig stämpling
från deras sida, hvilkas egen fördel redan gjorde Dunckers
räddning till en skyldighet, och som dessutom menade honom
uppriktigt väl.
Att detta var fallet med Sandels, är en sanning upphöjd
öfver allt tvifvel; och just deri ligger mer än i ailt annat det
bottenlösa tragiska djupet af den konfiikt, som gjorde honom till
upphofsman af en mans fall, för hvilken han i sitt hjerta
sannolikt hyste uppriktigare tillgifvenhet än för någon annan i hela
sin härskara, och hvars mannamod han liksom hvarje annan
tyckte stå så oupphinneligt högt öfver all misstanke som
sju-stjernan ofvan hundglafset. Min tro är denna: skulle ej Sandels
sjelf haft medvetande deraf, att hans förolämpande tillmäle lika
litet kuude nedsätta Dunckers reputation af hjeltemodig krigare,
som Svenska bataljonens närgångenhet förmådde förjaga vår Herre
ur hans hus, hade generalen aldrig, äfven i det besiuningslösa
tillstånd, hvari han sig befann, tillåtit sig så oförsvarligt hugg
på Duuckers krigarära. Ho vet dessutom, om Sandels’ hejdlöst
utkastade ord icke voro egentligen ämnade att ricochetera t. ex.
till kaptenen, som anförde den snabbfotade fältvakten, hvars
öfverdrifna vighet hade från begynnelsen vållat så mycken
förvirring, ehuru generalens humanitet föranledde honom begagna
den skefva linjens anfallsmetod? Visst är i alla fall, att Sandels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
