Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig skulle hafva missfirmat Duncker såsom han det "jorde, ifall
ej fienden fått se både honom sjelf och en del af hans folk i
så föga heroiska positioner. Derför räknades det Duncker till
last, att han sökte skona sitt folk, ehuru samma sätt att
förfara annars icke utan ursinnighet kunnat tadlas af
befälhafva-ren. Det förslog ej nu för honom, att hans trupp hade mod;
han senterade, att han behöfde ett lysande sken af tapperhet
omkring sig för att återvinna från fienden den terräng, hans
hjeltereputation förlorat.
Att Dunckers tal om uteblifna order endasti var ett sätt
att tala, bevisades bäst af det sätt, hvarpå han emottog de
befallningar angående återtåget, som sent omsider nådde honom.
Han hade nu ställt sig på en punkt, hvarest förmäns bud hade
för honom jemt opp den betydelse, han fann för godt deråt gifva.
Brigadchefen Edelstams adjutant af Bjerkén sprängde med ilande
fart fram till Duncker amed befallning att ej uppehålla sig för
länge, emedan han hvarje ögonblick hotades att bli afskuren,
då Österbottningame voro tiUbakatrfingda.15 Men blifven hård
äfven emot de förbindelser, som af ett under så mänga hårda
strider besegladt kamratskap tagas i anspråk, svarade han
vresigt: Om Österbottningame springa, gå Savolaksarene desto
långsammare: jag retirerar uuder full charge. Adjutanten ilade bort
med detta svar lika snabbt, som han kommit. Slutligen skickade
äfven Sandels Montgomery ttmed bestämd befallning till Duncker
att skyndsamt verkställa sitt återtåg.75 Nu var faran redan
stigen så högt, att den unge raske adjutanten endast med stor
lifs-fara kunde framföra sina order. Krutröken, orörd af det stilla
vädret, hade så hopat sig der Duncker stod, att Montgomery
ttkom att rida påv denne. Adjutanten fick ttuppbära af honom
hårda förebråelser både derföre och att han, en yngling,
tilltrodde sig veta bättre än han, när han borde lemna sin
ställning.’”
Ett sådant lefveme kunde ej räcka evinnerligen.
Öfverste-löjtnant Karpenkoff, som enligt fiendens med stor skicklighet
utkastade plan i spetsen för det 26:te jägareregementet opererade
emot den svaga fältvakten vid Hörnebammar, hade der verkställt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
