Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig, då den slutliga decisionen i frågorna ändock kommer att
låta så länge vänta på sig.
I alla tider hafva funnits och ännu i dag tinnas tvänne
slags folk med alldeles olika lynnen inom sig och bestämmelser
i den yttre verlden. Den ena sorten är utåt vänd, expansiv,
gjord att kufva och beherrska andra. Ote-toi de lä tiue je
m’y mette’, tyckes inristadt pä deras svärdsklinga; och alla
öfriga folk och land, som råka ligga i de framträngandes stråt,
rä ta sig, sedan de gjort mer eller mindre eftertryckliga
invändningar emot devisens allmängiltighet, åtminstone tills vidare efter
dess handgripliga mening. Och i känslan af sin öfversvallande
lifskraft taga de eröfrande, herrskande folken stundom åt sig
ännu ett annat stormodigt valspråk. A ide toi-mcme, et Dieu
t aide i a! lyder detta. Finnarnes aflägsna anförvandter, turka rne,
hafva fordom varit, de fem s. k. europeiska stormakterna äro
ännu lefvande bevis på sådana folkslags tillvaro och humör.
Motsatser till dessa företrädesvis för handling skapade
nationer, framskymta i historien de andra folken, hvilkas mest i
ögonen fallande lott i tiden och rummet tyckes vara den, att
tjena såsom underlag, fyllnad och experimentalfält för de
väldi-gares lavinlika förstoringskraft och agglomerationsdrift. I stället
för den herrskarelust, hvilken lika rastlöst som omotståndligt
drifver eröfrarene framåt, är det sjelfbevarelse-instinkten, hvaraf
de passiva folkens mått och steg ledas. Äfven när de någon
gång tyckas gå anfallsvis till väga, är det ändock i grunden
endast sin menskliga rättighet att existera på jorden, de vilja
bevara eller återeröfra. Om de starke tro och känna sig af
Guds nåde hafva fått sitt herravälde, lefva de andra fortfarande
liksom på Guds nåde. Men huru mycket de än må af yttre
makter bero, kunna de likväl ytterst bero, mera än de ens
sjelfva alltid besinna, endast af sig. Äfven dem är det tillåtet
att upptaga det ofvanför citerade stolta valspråket, ehuru med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
