Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eu mindre braskande ordvändning. Det skulle då heta ungefär
så: Nog hjelper dig Gud; sök* endast att äfven hjelpa dig
sjelfvan.
Gifves det ett folk i verlden, som i allo kan taga åt sig
de här senast framhållna kännetecknen, så är det väl ;,.det folk,
vi kalla ’ årt.7’
Almqvist nedskref en gång ^n&gra dragv om uchartans
behag.” För oss finnar erbjuder vår karta utom fiera andra slag
af behag äfven det, att vi på den klarligen se, huru litet det
hade behöfts till, för alt den stora galejan Finland, i stället för
att gifva oss en strand vid lifvets haf, sjelf skulle lidit
skeppsbrott, spårlöst försjunkande i hafsens djup, ifall ej spåren röjts
i de skeppsbrott, den tid efter annan förorsakat jemförelsevis
mindre seglare. Så rundligen hafva böljorna från djupet och
alla kanter trängt in i skrofvet, att man knappt begriper, huru
det ändå kunnat hålla sig oppe. Ensamt i Enareträsk har
Is-hafvet efter sig lemnat ett filialhaf af så kolossala dimensioner,
att månget land i Europa skulle få nästan mera vatten öfver
liufvudet. än det beqvämt kunde tåla vid, ifall vi deråt afstode
denna droppe af vårt öfverflöd. Och mer än en tysk furste
kunde med hela sin stat finna en säker tillflyktsort i någon vik
af Saima — ifall folkböljorna derhemma begynte svalla öfver för
häftigt.
Att det tillbakaträngda hafvet på långt när ännu icke
försonat sig med sitt nederlag, röjer sig ej allenast medels så
uppenbart våldsamma utbrott af harm som Höytiäinens för några
år sedan. Än vådligare äro de försåtliga angrepp mot frukterna
af odlarens flit, det årligen låter företagas från sina afskurna
utposter, kärren och morasen. Att naturen ingen barmhertighet
känner med ett folk, hvars enda eröfringsförsök gått ut på att
kufva hennes vilda motspänstighet, är — naturligt. Och lika
naturligt är det, ty värr, också, att fiendtliga menniskoskaror ej
känt samvetsqval, då de satte sten på den bördan, som nog
skulle varit tillräckligt tung äfven en sådan påspädning förutan.
Det ligger väl någon öfverdrift i den vanliga meningen, att intet
folk i verlden varit utsatt för så skoningslös förhärjning som.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
