Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niska’1, upphör all förvåning deröfver, att man oj skickade
Lidner i lära hos Shakespeares ande. Äfven om det omöjliga hade
händt, att eleven förmått dikta ett skådespel, liknande
mästarens yppersta, var ju domen öfver stycket redan på förhand
fälld. Och domen skulle hafva lydt såsom ett anatem, från
hvilket all appell till scenen var lika omöjlig som gagnlös. Ty
ingenting skulle hafva varit vissare, än att parterren hade med
sitt utslag bekräftat konungens poetiska rådskammares beslut.
Svenska vitterheten har väl i alla fall sannolikt att tacka
Gustaf III:s högsinta omsorg om Lidners tillspillogifha ungdom
för den grad af utveckling, dennes skaldegåfva mäktade uppnå.*)
Att den afundsvärda ställning, som bereddes’ skalden, ej på
honom utöfvade den bildande, upplyftande verkan, som åsyftades,
derför rådde en makt, starkare än konungens. Ty det var den
naturmakt, som oemotståndligt beherrskade hela Lidners väsende,
mycket mer despotiskt, än de klassiska reglorna regerade öfver
honom såsom dramatisk skald.
Vi hafva härmed uttalat vår öfvertygelse om grundorsaken,
hvarför såväl konungens som mången annans förhoppning, att
Lidners skaldelynne företrädesvis bestämde honom för produktion
åt det dramatiska hållet, måste bittert blifva gäckad. Ej denna
dystra stämning, som helst upptog intrycken från nattsidan af
tingen; ej det ömma deltagandet i olyckor, vållade af häftiga
katastrofer; ej ens det lättrörda lijertats ögonblickligt
uppflammande entusiasm för det stora och ädla hos ovanliga
men-niskor gjorde här tillfyllest. Lidner kunde gripas af berättelsen
om Etnas utbrott och den vid Messinas sund bäfvande jorden,
såsom hade han sjelf varit utsatt för deras förstörande
verkningar. Han kunde måla dessa, såsom hade hans
inbillnings-kraft doppat sin pensel i vulkanens egen krater; och man
tycker sig höra de gnistrande lågornas vilda susning i skaldens
*) Deu varmhjertade Wieselgren, som hetsad al sin
antibränn-vinsmonomani, så svårt försvndat sig emot Gustaf III:s minne och
obarmhertigt dömmer öfver Lidner, skulle sannolikt ej tveka att
tvärtom uteslutande tillskrifva konungens brännvinsreglementen all
den misére, hvari den stackai-s skalden råkade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
