Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han idkeligen påminner derom, att åskådaren ingalunda må
taga den diktade handlingen på fullt allvar, utan att här blott
är fråga 0111 en diktens lek med det tragiska ämnet. Så heter
det i femte aktens sjette scen:
^ Sjelf kommer fantasin,
När rätt man kommer in i tragedin —
Och den, mig synes, vi hålla ju
Tå med i högsta farten nu!
samt längre fram i samma scen:
liHär nalkas slutet då af skådespelet”.
I följande scen heter det åter:
aOch sorgespelet har sitt slut!”
Äfven om man tager dessa så ofta förnyade erinringar
derom, att det ej är sorgespelet af Erik XIY:s eget lif, man
har för sina själs ögon, utan blott Börjessons dikt om samma
ämne, såsom poetiska liknelser af den poetiskt stämde
konungen, måste man viil åtminstone medgifva, att liknelserna
småningom förlora något af nyhetens behag. Men äfven härom vilja
vi ej alltför mycket tvista med skalden. Finner han sådant
behag i sin metafor, att han anser det vara sin ovilkorliga
skyldighet att, för bättre minnes skull, flerfaldiga resor inskärpa
dess vigt och betydelse i sina åskådares fantasi, är detta väl ej
alldeles hans ensak, men det vore dock honom gerna förunnadt
att fresta, till livad grad publikum kan vara ense med honom
i hans enskildta, oskyldiga tycken. Men då skalden vid allra
sista slutet af sitt stycke ånyo får det infallet att åter
framdraga den redan nog förslitna bilden, ocli denna gång förvriden
till argaste karrikatyr. antager den poetiska tigurens exposition —
prostitution borde vi nästan säga — en karakter, hvari oskulden
icke mer är det försonande draget, och som ej kan anses böra
bero af skaldens privata förgodtfinnande, och icke ens af
publikens. Ty konstens eviga, oeftergifliga fordringar lederas af en
sådan framställning i deras innersta helgd. För att man må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
