Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna bedöma Börjessons uti ifrågavarande fall, röjda ,_._konst
att sluta stycken”, anföra vi detta bedröfliga slut:
r,Nu. menighet, drag hemåt! Slut
Är luiupna skådespelet af — en fallen Kung!”
Är denna sällsamma avis au publique blott ett fanatiskt
utbrott af en till det yttersta drifven opoetisk blygsamhet, som
ironiskt ropar till meuigheten: livad jag vid detta tillfälle haft
den oförtjenta äran, för att icke säga oblygheten, att
underkasta din gunstiga ompröfning, är knappt förtjent af utmärkelsen
att af dig, högtärade publikum, bespottas ? Det är ju blott ett
(Jumpet skådespel af en fallen kung1’, jag, oaktadt bästa vilja
att åstadkomma någonting förträffligare, förmår erbjuda dig.
Men så lumpet ån mitt arbete är, så bedöm det dock ej efter
dess egen lumpna beskaffenhet, utan efter din outtömineliga
ynnest, som låter nåd gå för rätt. Applådera således af
lijer-tans grund du fragmentariske representant, för tillfället, af den
konstförståndiga menskligheten!
Men nej! Det är omöjligt, att en skald, som haft det
stolta hjerta att dikta ett så herrligt sorgespel som ttErik XIV”,
kan erbjuda sjelf den tröstlösa anblicken af eii så infam
modestis ^lumpna sorgespel”. Det slut, han gifver sin dikt, måste
således tagas efter orden och tillämpas på ämnet. Men sålunda
förekommer det, om möjligt, än mer motbjudande oeli
upprörande. I det först supponerade fallet skulle Börjesson blott
såsom skald försyndat sig emot sig sjelf. Men betraktar han
anblicken af-en fallen kung, sådan som Erik XIV, såsom ttett
lumpet sorgespel”, försyndar han sig emot menskligheten. Och
fallet vore ungefär detsamma, om han medelst sin bittra diatrib
velat låta förstå: att han visserligen sjelf, för sin enskilda del,
icke betraktar saken ifrån en så låg synpunkt, men att hans
högre, humanare ståndpunkt ingalunda är menighetens. Ej ens
sorgespelet af den obetydligaste memiiskas fall, också om detta
vore högeligen sjelfförvålladt, kan synas såsom ett lumpet. Och
ännu mindre bör fallet af en så riktbegåfvad och äfven i rent
menskligt hänseende så betydelsefull menniska på thronen som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
