Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämpligaste ändalykt åt Kullervo sjelf ocli dymedelst äfven åt
dikten om honom, röjer sig på ett om möjligt ännu mindre
lyckligt sätt i ett annat stycke, hörande till samma ämne, och hvari
man besvärat Ukko att i egen hög person åtaga sig bestyret att
hemsöka den syndige Kaleva-sonen med den välförtjenta näpst,
han sedermera visat sig så poetiskt sannt och mästerligt sjelf
kunna gifva sig.*)
Ett sådant dunkel, hvari diktens hufvudmål svepes, och
som naturligtvis äfven kastar förvillande skugga öfver stigarna,
hvilka borde leda till målet, kan väl ej annorlunda bedömas än
såsom en väsendtlig brist hos den diktande förmågan på
blixt-likt frambrytande klarhet och på en, i ett enda ögonblick det
helas väsende omfattande intuition. Men denna frånvaro af en
ögonblickligen allt genomträngande och belysande klarhet är
ingalunda ett kännetecken, som med mörka märken uteslutande
stämplar Kuilervo-diktens födslovånda. Helleniska sångens
perl-ldara gonomskinlighet röjer sig väl stundom, ja till och med ej
så alldeles sällan äfven i den genuina finska sången, såsom
fir-mamentet någon gång glänser äfven öfver vårt land likt ett
återsken från den förklaring, hvilken strålar ur det djupt blå
ögat af söderns himmel. Men oftast är det ju den kyliga
vinternatten, som åt nordens himlar förlänar en klarhet täflande
med söderns varma fästes. Och likaså är det begrundandets
kallblodiga ansträngning, som förjagar från finska sången de
töcken, i hvilka han annars skulle förlora sig, och hvilka fly
för en enda instinktartad blick af den sydländska poetiska
intuitionen. Om än den finska skaldiska anden drages
oemotståndligt mot ämnenas djup af sina egna tyngdlagar, har den
symmetriska känslan af mått, mål och vigt erhållit endast ett
ganska sparsamt utrymme åt sig anvisadt i honom. Den finska
folksången behandlar tidens, afståndets, de materiela massornas
anspråk på realitet med afgjordaste idealistiska förakt. En en-
*) Båda af oss här påpekade fragmenter äro med stor energi
och skicklighet, i öfversättning, förflyttade från Kanteletar till
Jou-kahainens andra häfte, pagg. 111—119, af W. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
