Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan den sörjande marken och eu fördystrad himmel utan att
finna en hvilostad, en upprätthållande grundval. Och på dossa
ruiner irra gestalter, som genom samma förstöring blifvit
hemlösa, fridlösa och lösbundna från alla de band och förbindelser,
medelst livilka mensklighetens medlemmar fastas vid sin jord
och vid hvaraudra. Om än sången för att vinna åskådlighet åt
de massor, hon bådar upp, namnger endast individer, vidga sig
likväl desse inför vår syn till hela slägten, hela stammar.
Tomten, hvarpå de byggt, grunden, hvari de slagit sina bopålar,
utbreda sig till ett fädernesland kring dem: och öden, af livilka
de drabbas, synas såsom mensklighetens oundvikliga lott under
dylika förhållanden. Och likväl uppträda de handlande och
lidande icke såsom blodlösa fantomer, såsom frostiga, dimmiga
allegorier. De känna smärta, harm, hämdlystnad och dödens
qval ej såsom tankespöken och ihåliga abstraktioner, utan
såsom menniskor med mäktiga inre krafter känna allt detta
under stora skiften. Men oaktadt all denna fruktansvärda
vildhet, som härjar utom dem och inom dem sjelfva, hvilken skär
strimma af det vänligaste ljus glimmar ej ännu på den dunkla
askan af deras tillintetgjorda menniskolycka: hvilket fint gehör
för mensklighetens vekaste röster lyssnar ej ännu till dessas
maningar, medan häindbegäret och förtviflau ryta i den till
vilddjur förvandlade menniskans öra! Och der redan all sed
blifvit kränkt, Guds och menniskolag blifvit sönderslitna likt murkna
jägarnät af ett rytande lejon, erkännas sedlighetens eviga lagar
ännu såsom en okränkbar myndighets. Den allt trotsande
Kullervo, som ovetande brutit emot dem, liksom lian tned berådt
mod brutit med menskligheten, hvilken förbrutit sig emot
honom; han, den af kämdens njutning öfverlastade våldsverkaren,
som ej finner mera i hela sin omgifvande verld en enda
öfver-man nog stark att stäfja hans öfvermod och öfverdåd, viger sig
sjelf till dödsoffer och erkänner sålunda de sedliga makterna
vara lika berättigade att utkräfva hämd, som han sjelf trott sig
dertill berättigad. Den finska diktens Oedipus, hvilken — olik äfven
deri den helleniske — ifrån begynnelsen var ämnad till och ända
till slutet förblef en handlingens, men icke en det passiva lidan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
