Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uNär sin faders spann han fyllde,
Var så lång, som modrens slända71.
Särdeles långt hade visserligen Kullervo äfven i detta fall
ej hunnit avancera i växt och visdom inom hemmets skygd;
men då han i midten af dikten påminner sin moder derom, att
han dock redan var åtminstone en sådan man för sig, när
Un-tamoinens hjeltar ryckte honom bort från hemmet, är det
ögon-skenligt. att detta senare ställe blifvit i den nuvarande dikten
npptaget ifrån en poetisk tradition, hvilken hade utbildat sig
oberoende af den, som ej gifvit sig tålamod att afbida ens
Kul-lervos födelse, innan hans, liksom Tristram Shandys, malheurer
redan fingo sin fulla fart. Osmnlten och osmältbar, motsätter
sig således denna kontradiktion, abrutal wie eine Thatsache7’,
hvarje försök såväl från diktens egen som från kritikens sida
att bringa henne till aenhet i medvetande’” inom totaliteten af
sången. Men när man medgifvit faktum af denna motsägelse,
har åtminstone det poetiska sinnet hunnit till gränsen för sina
medgifvanden. Der prosans skarpsinnighet för öfrigt med
för-tviflan i sin blick varsnar ojemnheter, hvilka förekomma henne
såsom skrofiigheter, afbrytande ytans vederbörliga platthet eller
såsom all sannolikhet vådligt uppslukande brådjup, ser den
estetiska känslan under häpnande tjusning fenomener nära
be-slägtade med det i sina innersta gömmen stormupprörda hafvets
verldsböljande, fria nndulation.
IV.
Omsorgen om en mikroskopisk utarbetning af detaljerna, i
enlighet med reglorna för nitida miniaturmålningar, är den, som
allra minst tryckt Kullervo-skaldemes sinne. Deras fantasi
vältrar framför sig hela massor; men dessa äro likväl ej form- och
väsenlösa töckenstoder. Det kännes i ens själ, såsom skulle
man bjudas att åskåda ruinerna af ett helt under förstöring
nederdignadt land, hvilka, uppryckta af bvirfvelvindar, sväfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
