Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i den stund, Kullervo uppreser sig för att utföra
sin hämdeplan, möter bonom i skepnaden af en åldrig qvinna
sägnen derom, att ej hela hans slägt drabbats af undergången
och att han till och med eger fader och moder i lifvet än.
Det är möjligheten till frid och försoning, som sålunda träder
mellan den hämdlystne och den förstöring af sig sjelf och allt
annat, mot hvilken han rusar. Men denna möjlighet kommer
alltför sent. Kullervo har intet sinne för fredens värf numera:
„Derför att förvändt han fostrats,
Vrångt som liten blifvit hållen
Hos den svåra fosterfadren,
Hos den vrånga fostrarinnan.“ *)
Snart ser sig den fogelfrie trälen, hvilken dittills pröfvat
blott det bittraste, af hvad menniskolifvet har att erbjuda,
om-gifven af allt det bästa, som kan blifva menniskans lott.
Kullervo behöfver ej mera köpa frihetens luft med nödvändigheten
att inandas dunstema nr kärren och sanka marker, som gifva
flyktingen en tillflykt. Den hemlöse upptages af ett vänligt hem.
Det står den fridlöse fritt att njuta af friden, ifall han det
förmår ännu. Han, som trodde sig stå ensam och (jarmoloin” i
verlden, förefinner ej blott en välvillig slägt, utan ock en öppen
modersfamn, omätligt rik på huldhet, såsom endast en sådan
kan på jorden vara det. Men, såsom sagdt, denna nya verld
af frid och kärlek är ej numera gjord för den i träldom
uppvuxne, som redan för mycket läppjat af hämdens brännande
rusdryck för att ej täras af en osläckelig törst efter mer. Denna
*) Yi hoppas, att den i vår afhandling genomförda
bevisningen betagit läsaren all lust att uppfatta den i ofvanstående verser,
hem tade ur Kalevalas 3ö:te runa, öfverklagade vrångheten i den
vanliga, inskränkta moraliserande meningen. Förstås ordet med
syftning åt ett förnärmande af sedlighetens allmänt menskliga
pligt-bud från deras sida, i hvilkas händer Kullervos barndom hade
råkat, så lemna hvarken besagda verser eller ens Wäinämöinens
slutreflexion någon text for de beskedliga korintiska predikningar, med
hvilka man nedtyngt diktens höga andemening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
