Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
törst svalkas likväl för ögonblicket under den åter
mennisko-blifnes försök till en fri verksamhet i hvardagens beskedliga,
oförargeliga tjenst. Uppammad af träldomens kärlekslöshet kan
dock Kullervo ej finna sig deri. Stugan är honom dessutom
för trång. Lika litet som träldoms-oket erbjuder hon det
utrymme, hans obändiga hjeltelynne erfordrar för den tillbörliga
utvecklingen af hela dess oregerliga elasticitet. — Medan den
genom sin kapitolinska katastrof verldsbekante grefve Pellegrino
Rossi dvaldes i egenskap af juris professor i Genéve, plägade
han bitterligen klaga: ttJag är en örn, tvungen att bo i en
näk-tergals-bur*. Samma känsla erfor väl Kullervo, ehuru han ej
funnit för godt att i så fina ordalag uttryckeligen derom
underrätta oss.
Den patriarkaliska nedlåtenheten i hemmet försyndar sig
för öfrigt i bufvudsaken mot Kullervo nästan lika mycket, som
slafbeherrskarenes förhånande myndighet tidigare förbrutit sig
emot honom. Äfven nu förstår man ej att uppskatta ynglingens
stora krafter efter deras verkliga beskaffenhet; och då han
godmodigt spörjer, huruvida han vid förrättandet af sina värf bör
sätta ut hela sin styrka eller blott den del deraf, som vore
tillräcklig till verkets fullbordan, drifver man honom, nästan
gäckande, att på småsaker kosta ut sig med omätlig
ansträngning. Snart insåg man dock, att piltens öfverlägsenhet ej var
danad för dylika bestyr, som hvardagen hade att bjuda på, och
man fann lämpligare att lemna ett friare spelrum åt Kullervos
rörlighet genom att utsända honom i hemmets vigtigaste
angelägenheter på resor. Uppdraget utfördes också riktigt och lätt
som en dans. Påtagligen välbelåten med sig sjelf, reder sig
Kullervo till hemfärden, sedan han för första gången i sitt lif
lyckats till allmän tillfredsställelse göra någonting dugligt.
Men när han hade hunnit ådagalägga, att äfven sådant var
för honom möjligt, skyndar Kullervos öfverdåd att bereda hans
ofärd. Hans sätt att dervid förfara, är en mäkta hemsk historia.
Slafven, som brutit sin boja, handlar lättfärdigt såsom en roué
på civilisationens branter, Om Kullervo gäller till hälften
Victor Hugos förfärliga ord angående en sådan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
