Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påminna Kullervo om en sak, hvilken han ganska väl af egen
erfarenhet kände, att svärdet nämligen icke hade försmått ens
den oskyldiges kött och att det plägade dricka äfveu den
menlöses blod.
Nu var Kullervos tid kommen att fatta andemeningen af
svärdets uttryck. Och han förstod dem såsom en man, den der
hade ingenting att förlora eller hoppas mer, men desto mera
att försona. När han fallit på sitt svärd, blir allt tyst omkring
honom, liksom pä ett slagfält, hvarest de stupade ligga qvar,
medan den segrande hären gått triumferande fram deröfver, glad
oaktadt stridens förfärliga vildhet, att den sak, tor hvilken den
kämpat, behållit öfverhanden. Det är mensklighetens sedliga
makter, som betryggade i sin eviga rätt fira sin segervinning,
ehuru de göra rättvisa äfveu åt hjelten, för hvars skuld
menni-skorna hade så mycket på sitt samvete.
Vår exposition af Kullervo-diktens beskaffenhet är härmed
slutad. Ej en enda på förhand fattad eller uppgjord mening
hafva vi sökt påtruga Kalovalas tragiska element. Men vårt
sinne liar deremot, så vidt oss möjligt varit, stått öppet för
hvarje yttring af skönhet och storhet, hvilken sjelfmant derur
träder fram i dagen. Xågon kunde väl tycka, att för oss
återstår ännu skyldigheten att anställa en jemförelse mellan
Kullervo-dikten och andra dramatiska produkter, hvilka kunde röja någon
likhet derrned. Den skyldigheten erkänna vi likväl ej, emedan
en sådan innebär en fordran på någonting omöjligt. En
jemförelse. anställd mellan ett helt naturelement och någon enstaka
naturprodukt, hvari besagde element ingår i eu viss proportion
såsom integrerande del, företer först och främst en orimlighet,
men dessutom äfven en orättvisa emot hvardera af de.jemförda
parterna: förnämligast likväl emot den sistnämnda. Ty huru
utmärkt och förträffligt det särskildta fenomenet än må synas i
och för sig sjelf t, måste det reduceras till en obetydlighet, då
det ställer sig upp emot en omätlig storhet. Men äfven denna
måste för sjelfva sin omätlighets skull sakna åtskilliga
egenskaper, som fördelaktigt pryda det inom ett bestämdt mått
hopträngda och deraf begränsade. Tillämpningen af denna liknelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
