Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det inre språket, tonen, som ur dem klingar emot oss. Det
är nämligen min fasta öfvertygelse, att- herr Runebergs rätta
publik vore Finlands finska allmoge. Detta bör tagas, såsom
det menas, som ett stort beröm; och hädelse vore det. om
någon skulle draga den slutsatsen af detta yttrande, att jag
haller före, det „Elgskyttarneri, hvarpå jag hufvudsakligast nu har
afseende, endast egnar sig till läsning för obildade eller kanske
till och med pöbel, ehuru lyckligtvis af det slaget, i förbigående
sagdt, finnas färre ibland det finska folket än man deraf
anträffar annorstädes — eller att de icke skulle lyfta sig opp i
jem-bredd med äfven den högsta bildnings estetiska känsla. Jag
tror tvärtom, att blott den, men icke half- eller missbildningen
äger detta själens öra, som rätt kan fatta klangen af sådana
rena ljud, af hvilka det hur träffas. Men detta sinne för poesi
tinnes dock ovillkorligen med/ödt, från fäderne sedan urminnes
tider ärfdt hos det finska folket i lika hög grad, som det
saknas hos afkomlingarne af de svenskar, som fordomdags anlagt
nybyggen i de bördigaste trakter af vårt fädernesland. Icke så
som skulle desse senare, liksom vissa andra under helt litet
olika förhållanden, platt intet känna sig gripna af en
belefven-hetens anda vid större tillfällen, såsom namnsdagar o. s. v.
och högtiden till prydnad uppmanade att framsucka en
oundeli-gen välment gratulation, helgad i all ödmjukhet och enfaldighet
åt dagens hjeltinna. Tvärtom finnes det väl få hyddor i hela
Nyland, der något exemplar af ett sådant carmen propter
panem, behörigen tillpyntad t och förblommeradt med de rikaste
färger, ej skulle paradera på väggen midt emot dörren såsom
ett föremål, kring hvilket det förflutnas minne, det närvarandes
oeli troligen äfven framtidens beundran gerna samla sig. Men
artighetens oeli välmeningens anda, hvarom ofvanför nämndes,
är dock den enda, hvaraf något spår här låter upptäcka sig,
och blott den omständighet, att raderna ej äro skrifna till
papp-rets kant, äfvensom den tillfällighet, att någon gång tvänne ord
låtit öfvertala sig att röja författarens afsigt att rimma, låta oss
ana, det detta själlösa slarf utan allsköns mening oeli
sammanhang skall vara poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
