Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit lyftad af valsens hvirfvelvindar etc. etc. etc. Nej, nej!
det fordras någonting, om möjligt, iinnu fyndigare än edert
fyndiga snille och mogna erfarenhet. Apropos! Har det någonsin
fallit Er in att göra solsken? Icke det, hvaba? Ser Ni deri
ligger just konsten att det kunna och låta bli det ändock, när
man så vill. Ni förstår ju min mening fullkomligen; ä’ke det
så? Icke fullkomligen? Ni erinrar ju Er, att Ni en gång, drifven
af Edert ömma hjertas böjelse för någonting, som på det högsta
närmade sig ensligheten, händelsevis befann Er vid en af våra
tusen sjöars stränder en mulen, kulen höstafton med Eder
allra-sötaste fot. hvilken besynnerligt nog emot förmodan råkade
röna den motgången att vara litet, helt obetydligt tyngre än de
lättaste regndropparne och således rönte Ni äfven deu motgången
att sjunka temmeligen djupt i det fuktiga ci-devant grönskande
gräset. Himlen var ju då grå, som, som — jag ber 0111
förlåtelse, att, oaktadt Er milda blick, en jemförelse trängde sig
på mig; blommorna voro till det mesta allaredan vissnade,
likasom — nej för f-—n, de voro nu ty värr blott förvissnade, de
gulnade bladen föllo af allt hvad de hunno såsom en bedagad
skönhets guldgula lockar efter en febersjukdom. Jag ber om
ursäkt, Ni bär ju icke detta slags hår bland Edra? Sjön
vainu vorden mörk och dyster, som Ni sjelf — Edert lynne, det
ljuft melankoliska, menar jag naturligtvis, ma cliére! Men
följande midsommarqviUl förde er måhända samma ljufva
dragningskraft eller någon annan ungefär till samma nejd åter. Men
huru annorlunda visade sig icke aftonen då, eller hade den
åtminstone kunnat visa sig, liksom en dylik tedde sig för Hanna,
då hon:
..Höjde sitt hufvud och säg vidt öfver den stvålande nejden,
Såg dess lundar och berg, dess speglande sjöar i solens
Mildrade glans, långt, l&ngt“–
Och ser ni, min nådiga, sålunda har det fallit på
Runebergs lott att göra solsken, som sprider en underbar glans kring
det, som han utvalt — jag beklagar, att han icke vågat försöka
detta experiment med Er person — och just derför är han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
