Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan i.uilvig Runeberg, en stor skald; Ni inser ju det nu
utan tvifvei ’P
Så eller annorlunda skulle naturligtvis orden uti en slik
öfvertygande argumentation fallit, om det varit mig gifvet att
låta dem framtränga ända till ett föremål, på hvilket de så
litet varit bortkastade, och som förekommit så vftrdt att vinnas
för den goda saken. Nu deremot säger jag ingenting, hållande
mig fast endast vid sättet, huru herr Runeberg väljer ämnen för
sina dikter; i hvilket hänseende han röjt en takt, en kyskhet,
såsom han sjelf nåsonstädes kallar det, den der icke är allom
beskärd. Det synes verkeligen, som mången tvärtom skulle ha
en viss förkärlek för att måla just det, som han minst känner,
i hvarje mening af ordet. Här tages det dock närmast icke
uti den, att något vore främmande för ens känsla, men för ens
erfarenhet och vetande. Underligt synes det dock mig, att
personer, som ej kunna taga tre steg utan att på det
jemmer-ligaste stappla, i fall de i en svag stund förirrat sig på ett
panjuet-golf, helst äro roade af att framställa endast sådana
figurer, som på denna deras tummelplats svänga sin fot alätt
som fogeln sin vinge", och att de, sedan dem vederfarits den
äran, ofta 110g också redan innan de rönt densamma, att en
eller annan gång möta H. K. H. Kronprinsen eller grefve Brahe
på Stockholms gator, samt ^förmärkt dammet af de
allernådi-gaste hjulen71, hvilka rullat fram med Hans Majestät sjelf, så
sällan mer i sina skrifter trifvas tillsamman med andra än
sjö-och landtknngar, högättade herrar och fruar af alla åldrar,
särdeles om de dessutom äro undanskymde af tidernas liksom
rummets klyftor.
Men böra då jordens mäktiga alldeles icke af skalden
af-tecknas, emedan lian så sällan ser deras konturer, och hans
blick ännu mera sällan får tränga in i deras innersta? Denna
fråga tyckes ej vara så lätt att besvara, som mången föreställer
sig — isynnerhet då man förmås att besvara den med ja — just
emedan det clair-obscur, hvari de visa sig, redan har något
lockande, ungefär detsamma som en okänd skönhet. Men
vanskliga måste i alla fall beskrifhingar, endast framkallade af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
