Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnämlig man som herregårdstorparen sjelf, den aktade Petrus,
ställa sina ord t. ex. sålunda:
,,Som då ett vårmoln livilar sin glans bland träden på kallen,
Buskarne fröjdas och björkarne stå i stilla förundran,
Skådande morgonens prakt och det rosenfärgade molnet,
Tills ur sitt sköte det sänder en Häkt, då svigta de späda
G-renarnes skott, och de krusiga löfven skälfva af vällust;–
men bland Suomis drifvor, mellan livilka sånger sådana som t. ex.
„Flickans klagan“ klinga, utan att man ens vet, ur hvilket bröst
de brutit fram, ännu i våra dagar, då fikandet efter namn,
antingen åt sig sjelf eller på saker, på så många ställen
utträngt nästan allt annat sträfvande, der förekomma sådana
uttryck endast sköna och fullkomligt i sin ordning.
Men ej blott de vackra dragen, som karakterisera finnarne,
äro i denna dikt med mästerlig hand tecknade; äfven de
motsatta ha icke blifvit utelemnade, hvilket också var nödvändigt,
om ej skildringen skulle bli lika ensidig som ofullständig.
Tvärtom äro de tteste personagerne behandlade med, visserligen
oftast mild ironi. Aldrig röjer sig likväl kär detta hånliga
begabbande af det, som folket i sin fromma enfald anser heligt,
hvilket så vedervärdigt grinar emot oss t. ex. ur Yoltaires
„Pucelle.‘l Denna lmmor smakar ej ens af den förnäma
nedlåtenhet, livarmed snillenas aristokrati fordomdags, då folksagan
ännu icke ansågs värdig att lefva i ett så kögvälbo.ret sällskap
som (Jensammas, förhöll sig emot ämnen, tagna derur, äfven när
dess „födda representanter" någon gång händelsevis råkat nt
för ett så oskickligt umgänge. Den liknar snarare i de flesta
fall en gladlynt mans vänliga skämt med ett barn, som röjer
anlag till snille och hvilket han älskar. Men något, som
utgör en bland de vackraste egenheter uti denna dikt. är den, att
skalden icke lemnar en enda bland dessa af satiren
impregnerade figurer utan att försonande låta en solblick ur ett
kärleksfullt hjerta nedfalla på den. Äfven från sjelfva inhysingen
Paavo, hyilken i början af vår bekantskap med honom, i den
stund, då Aron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
