Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erfarenhetens allt omfattande, halft romantiska, halft prosaiska
område, är jag visserligen mycket för fredälskande att derom
inlåta mig i någon allvarlig strid. Såsom sagdt, det är
egentligen blott i jemförelse med sig sjelf, som Runeberg på detta
ställe synes värd förebråelse för bitterhet. När jag dessutom
besinnar, huru t. ex. de fleste literatörer, hvilka på senare tid
uppstått bland den nation, som företrädesvis har velat och ännu
vill anses för stor, för ärans, handskas äfven med de hjeltar,
(här är naturligtvis fråga endast om sådane, som framträda i
fransmännens vitterhets stränga lekar, ehuru ordet måhända
äfven kunde tagas i vidsträcktare betydelse) hvilka de
verkeli-gen vilja göra gällande som heroer, inser jag mer än någonsin
obilligheten af mitt påstående. Och huru kunde det ock
annorlunda förhålla sig, i fall man icke hör till deras antal, som
tinna en näring för sin beundran och förtjusning i betraktelsen
deraf, att det förträffeligen lyckats för Victor Hugo, Eugéne Sue
och så mången annan bland deras landsmän, då de sätta sin
ära uti att beröfva dessa hjeltar all möjlig ära, att de,
imiterande den hängångne Kronos och förekommande den stundande,
fräta opp sina skötebarn, dem de försänkt i en afgrund af all
upptänkelig djefvulskhet; att de låta hela detta arciga sällskap
af moraliska ,,Quasimödos,“ mördade till själ och kropp, träffas
hop vräk t uti t,des tnoryues,“ på afrättsplatsernas och
benhusens panteon ?!!
Måhända har det likväl fägnat somliga, hvilka tro, att den
hånande sarkasmen alltid varit ett finskt sångardrag, att finna
i den Runebergska dikten ett, om än obetydligt bidrag till
styrkandet af denna sin fördom. Jag hoppas likväl, att de gunstigt
ursäkta mig, om jag på ett ögonblick vågar störa dem i denna
ljufva villa, så mycket mer, som jag till stöd för den motsatta
åsigten kan anföra en mans ord, hvax-s auktoritet i dessa frågor
torde erkännas som den högsta. Dessa ord lyda nämligen som
följer : „Satiren var främmande för den äldre runan.“ Likväl kan
häremot invändas, att, då Elias Lönnrot nedskref detta yttrande, hade
han sjelf ännu icke framtrollat ur det förborgades natt Kalevala,
som iill en del tyckes vederlägga detsamma. Men denna allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
