Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den liunnit derom upplysas, att t,nu såväl för konstdomare till
profession som för publik »let underordnade gäller som det
högsta" — vore ingenting mer ocb ingenting mindre iin den
fördömande kritikerns egen person. Och i det hela taget, kan
man icke särdeles förundra sig deröfver, att somliga ansägo den
konstdomare, som trodde sig ha fått uppenbarelse 0111
sanningar, 0111 hvilka han förmenade, att knappt någon annan hade
aning: hvars öfvertygelse det var, att inom den nyare svenska
vitterheten „ieke ett enda stort verk ocli blott få smärre
lyriska poemer kunna kallas — sannt poetiska" — ocb det
onk-tadt hale mod ej blott att författa, men iifveu utgifva ett
^första"’1 häfte af dikter — «let bör ej väcka förundran, säger jag,
om någon hoppades, att samme man kunde stegra sitt kurage så
länge, till dess det hviskade honom i örat. att han sjelf, om
också just icke då redan var. likväl med tiden kunde bli den,
hvilken förmådde lära den svenska allmänheten att inse sin
andeliga fattigdom. Herr Runeberg yttrar nämligen vid ett
tillfälle bekymmer deröfver, att man icke har särdeles skäl att
^förutsätta bos allmänheten ett estetiskt sinne, som vore moget för
att uppfatta det sublima hos asågon i en framtid möjligtvis
uppträdande originel talang." I>et fordras i sanning en bergfast
öfvertygelse om den fördömandes anspråkslöshet och integritet
för att icke vid läsningen af en sådan fras, sedan man läst alla
de andra, som föregått densamma, komma på besynnerliga
tankar. Den, som skrifver detta, behöfver ej försäkra, att hans ej
ett ögonblick svigtat.
Många symptomer ådagalägga likväl, att lierr Runebergs
kritik på senare tider antagit en mildare karakter. Till dessa
symptomer kunde väl i första niemet räknas, att hela hans
polemik fullkomligen afstannat; men måhända bar detta
vapenstillestånd uppkommit endast af den orsak, att det sett ut, som
ingen hade vågat (?) upptaga den stridshandske, lian så dristigt
utkastat, för att i ärlig, ridderlig fejd med honom kämpa om
det sköna. Mera bevisande för den tolerans, hvaraf han numera
ledes, anser jag likväl hans öppet uttalade beundran för den
titaniska genius, som händelsevis ännu icke i stort hade sökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
