Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sistlidet år aFiinrik Ståls Sägner’ i flera hänseenden
skarpsinnigare och bättre, än som skett medels den uppsats, hvaraf
dessa rader blifvit framkallade. Hvad åter tviflet om Almqvists
författareskap uti ifrågavarande fall beträffar, så skulle vi tro
redaktören af „Literaturbladet" hafva ställt sin tvekan på nog
lös grund, då han hemtar skälen ifrån ^uttryckssättets afvikande
art.71 Så vidt vi förmå inse, är det ingalunda uttryckssättet,
som afviker från den vanliga arten. Det är tvärtom det
uttryckta. Åtminstone hafva vi aldrig läst någonting bland det
myckna, som ovedersägligen utgått från Almqvist, hvilket i högre
grad skulle påminna om hans art än just denna uppsats, ehuru
den ej anses brås uppå det välkända Almqvisfska maneret. Men
med innehållet är det en helt annan sak. Den klarhet, reda
och säkerhet, hvari de åsigter, Almqvist vill förfäkta, vanligen
återspeglas, dem söker man förgäfves uti denna hans — eller
någon annans — recension öfver aFänrik Ståls Sägner." Då
man närmare blickar på denna schism mellan form och innehåll,
vore man nästan frestad att antaga möjligheten af en
mystifikation. Efter en så öfverdådig förklaring af det skenbart
oförklarliga behöfver man dock ej gripa, då utom flera
tillfälligheter äfven några motiver kunde kasta sitt fackelsken öfver
dunklet af denna prosaiska »chanson de crépuscule.“ Men vi lemna
gerna åt livar och ens egen fyndighet att uppställa de
lämpligaste förklaringsgrunderna för de motsägelser, vi antydt, och
dem vi tillåta oss att sammanfatta i det gammal-testamentariska
ordet: ^Rösten är Jakobs röst, men händerna äro Esaus
händer.” Så fint än dessa, äfven denna gång, tyckas tillblanda
färgerna, sticker dock det ludna alltför påtagligt fram.
Färgtonens lenhet gör ej nu tillfylles.
Genom det ofvansagda hafva vi dock ingalunda velat
bestrida, att åtskilligt förträffligt och vittnande om djup insigt
såväl i poesins art i allmänhet som i Runebergska sångens
isynnerhet influtit uti den artikel, hvarmed vi sysselsätta oss. Men
just detta förträffliga och skarpsinniga gör det sväfvande och
obtusa, som äfven förefinnes i ymnighet, desto mer oväntadt och
öfverraslcande. Finge vi följa vår böjelse, skulle vi naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
