Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helst uppehålla oss med artikelns utmärktare sidor. Men det är
ju ej emot dem, vi ega att inlägga protest. Det är det
felaktiga och skefva, vi nödgas bjuda till att utplåna, emedan det,
hängande sig fast vid en af den finska andens berrligaste
skapelser, vill med hela sin vigt tynga ner densamma mot
förgängelsen, vill frånsäga den dess fteternitet,). Almqvist försäkrar
ju sig sjelf endast derigenom hafva blifvit föranledd att
hufvud-sakligast relevera de sidor, dem han anser svagast i ”Fänrik
Ståls Sägner1’, att han vet mer än någon annan tillbörligen
uppskatta: t,_den innerliga ärebetygelse man i grunden bevisar en
stor personlighet, då man yttrar ett mindre godt om honom11.
Mer än en gång har den, som skrifver detta, sökt ära Almqvist
på vanligt menniskovis. Vi kunna nu ej motstå frestelsen,
ut-öfvad af hans eget exempel, att hedra honom så som han vill
hafva — eller åtminstone göra det.
Den svenska recensenten är alltför litet svensk
akademiker för att tillåta sig neka förgäf ves, det ^Sägnerna11 vid deras
första framträdande gjort all den effekt, man rimligen kan
begära och hoppas af ett nyfödt skaldeverk. Men sjelfva denna
rapida lycka gör honom bekymrad om deras »längre lifstid17,
och än mera förtviflar han om deras — ^eternitet11 *), såsom
redan nämndes. Men hvilka kännetecken af en med döden
hotande barnsjukdom menar då författaren vidlåda samma
»Sägner", dem han i allmänhet erkänner såsom förträffliga? Almqvist
sångmö har ej ens försökt sig och således än mindre lyckats i
den genre, hvari ^Sägnerna71 med omätlig framgång röra sig;
det direkta beröm, som skulle tilldelas dessa stycken af Rune-
*) Hvarför just detta talesätt begagnas är ej så lätt att inse,
då svenskan eger en mer än vanlig rikedom på uttryck för den
mening, författaren vill återgifva. Hvarför förslå ej t. ex. evighet,
o förgänglighet. odödlighet, oförglömlighet — författaren begagnar
sjelf adjektivet oförglömlig? Någon otidig tvetydighet var ju här ej
att betara. såsom fallet hade varit, om författaren skulle t. ex.
karakteriserat med det motsvarande svenska ordet de generella fröknar
och mamseller, om hvilka han ej just säger det bästa i poetiskt
hänseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
