Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påstötningar förmådde rycka ned oss till verklighetens grund från
de fantastiska sferer, der vår ande helst bodde och glömde bort
all verklighets elände. Man skulle tycka, att öfvergången från
skildringen af den sagolike hjelten Lemminkäinen till aFänrik
Ståls Sägner” icke bordt vara en passage för sekler. Och likväl
har kanske nära ett årtusende slitit ut sina vingar, innan finska
folket mognat till att bära upp Fänrikens halft historiska, halft
mytiska traditioner angående Finlands — tills vidare — sista
strid.
Hvad här förstås med ^sägnernas” mytiska element, skall
snart nog på behörigt ställe närmare förklaras. Men författaren
kan icke uudgå att redan på detta uppgifva grunden för sitt
förmenaude, att finska folkets skuldror bland så många andra
bördor, som tryckt dem tyngre, haft äfven deu stora lyckan att
i väsendtlig mon bidraga till frambärande af ^Fänrik Ståls Sägner” I
till verlden.
Ända till senare tider har det varit eu teinmeligen allmänt
hyllad åsigt, att poetiska produkter uppkomma äfven i kultiverade
förhållanden, om också icke just såsom liljorna i Saaron, så
likväl i följd af gynnsamma tillfälligheter, till hvilka förnämligast
räknats höga och isynnerhet allrahögsta herrskapers gunst och
bevågenhet för de ömtåliga plantorna. Såsom drifvande kraft
tog man föga eller intet härvid i beräkning anden, som på den
tid, då skalden höjde sin röst, lifvade det folk, åt hvilket hans
sång skänkte glädje och ära. Man pekade ihärdigt endast på
Augusti, Lorenzos dei Medici, Ludvig XIV:s o. s. v. herrskaresäten,
kring hvilkas fot, såsom det tycktes, skaldelagrama sjelfmant
slingrade sig liksom det uti solsken glänsande skummet kring
klippornas i hafvet. Vid ett sådant betraktelsesätt af de krafter,
som framdrifva den poetiska alstriugsförmågan, förbisåg man likväl
åtskilliga momenter, hvilka äfven gjorde sitt till att befordra denna
rika växtlighet. Väl är det sant, att de Heste af dessa poesins
höge gynnare tänkte i sitt sinne, såsom en af dem uttryckeligen
sade: .Staten, det är jag”. Men om de ock ansågo sig såsom
personifikationer af hela staten, kände de — och allt folk kände
så med — att de icke representerade toma eller endast väder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
