Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beder, kan man vara fullt förvissad derom, att skalden ansett
honom vara heder värd. I hög grad aktning bjudande är i
sjelfva verket den sedliga kraft, hvarmed skalden motstått all
frestelse att i sitt panteon upptaga andra än sådana, som varit
väl förtjenta af den plats, dem blifvit deri anvisad. Misstagen
i detta hänseende torde vara ytterst få: måhända inskränka de
sig till ett enda, ocb äfven detta af ringa betydelse.
Tvärtemot hvad förhållandet är med alla andra diktare af
lijeltesånger allt ifrån Homeri tider, har likväl Sägnernas skald
till och med afsagt sig äran att låta dessa gå ut direkte från
egen person. Han gör endast anspråk på förtjensten att i
minnets oslitliga band hafva fixerat, hvad han förnummit flytande
från en annans läppar. Med finaste takt har skalden utvalt
denne sin sagesman. Mannen har under kriget hvarken stått så
lågt nere, att hans blick omöjligen kunnat sträcka sig bortom
den pluton, i hvars led han blifvit ställd; men ej heller så
högt, att man af honom skulle ha rätt begära, att hvarje hans
ord borde ega giltighet af historisk auktoritet. Misstager han
sig stundom om det strängt faktiska, så delar han ju detta
missöde med alla furirer med fänriks afsked i vida verlden. Han
aär ej sämre, då han är som andra17. Men Fänrik Stål har
dock det företrädet framför mången annan af hans sort, att, så
ringa han än sjelf är, hans blick med glädje vänder sig opp
emot allt stort, som strålar i menskligheten. Och likväl är hans
hjertas blick, som med en skarpsynthet utan like upptäcker det
ädla under livad förklädnad det må hafva blifvit utkastadt i
verlden, ännu mera värd. De upptäckter, han i detta hänseende
gjort uti Sven Dufvas, Trosskuskens, Munters och framför allt
N:o Femton Stolts personer, äro epokgörande i poesins häfder.
Och lika stark, som han åt detta håll visat sig, är han jemväl,
när det gäller att förkrossa det infama och lumpna. Hans
sarkasmer mot ^fältmarskalken15 och ^prelaten11 i Döbeln vid Jutas
fräta såsom skedvatten. Mefistofeles sjelf skulle ej vid någon
muntration i sitt eget hof kunna bjuda på en amprare glödgus.
Och midt emellan dessa solbelysta eller åskdigra höjder, som
på hvar sin sida begränsa Sägnernas gebit, kastar sig i yra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
