Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språng den gladt lekande, uppfriskande humorn lik en dem
friaste skogsbäck, hvari muntra sig lögande satyrer göra sina
oförargliga spratt.
Genom att skjuta ufänriken11 framför sig såsom sagesman
bar Sägnernas skald beredt sig flera väsendtliga fördelar.
Egenskapen hos berättaren att sjelf ha varit med, när de berättade
sakerna skedde, och att på närmare eller tjermare afstånd ha
sett de handlande personerna, liksom förkortar afståndét mellan
föremålen och den hörandes åskådning, ger dem en bestämdare
färg af sanning och trovärdighet*). En person, som med egna
ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen går i proprie
borgen för giltigheten af sina andraganden, synes oss mer än
någon vittnesgill. Då Sägnernas skald ställt man för sig, har
han på köpet beredt sig en bifördel, som ej kan nog högt
uppskattas. Han liar dymedels förvärfvat sig oantastlig rättighet att,
när helst honom så lyster, begagna det frimodiga pronomen jag, för
hvilket mången svenska talandes omanliga, impersonela pryderi
känner i bokstaflig mening ännu lifligare horrör än för citerandet
af tituli fans namn. På ett manligt sinne gör det likväl ett godt
intryck, då man genom bruket af besagda pronomen ser
beteck-nadt, att en sagesman ställt sig framför sin utsaga med
totalite-ten af sin personlighet. Man varseblifver ej, att skalden redan
i första samlingen rätt senterat, hvilken effekt fänrikens
personliga uppträdande på de framställda taflorna måste göra; men i
den andra har han ej mer så sparsamt dermed förfarit; ocb
aFänrikens marknadsminne’’1 må vittna om, huruvida den
poetiska styrkan blifvit deraf förlamad eller vunnit derpå. Gerna
må emellertid medges: det är ändock alldeles i sin ordning,
att den, t livad hans grad beträffar, så obetydlige fänriken ej.
i oträngdt mål sticker sin näsa in, liksöm den i
parentatio-nen öfver Hans Munter beskrifna granaten, umellan herrarna
vid bordet15.
*) Äfven den minst skärpta eftertanke torde inse. att det nu
sagda ingalunda står i motsägelse med hvad tidigare anfördes
angående afståjidets idealiserande förmåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
