Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om ,yFänrik Stals Sug turM,
Det är ej just alldeles vanligt att, der man trott sig hos
eu författare korama ett handgripligt fel på spåren, med sådan
omsorg, som i detta resonemang egt rum, uppsöka alla de
omständigheter, i följd af hvilka felet möjligen kunde ställas i
mindre ofördelaktig dager. Och likväl torde äfven i denna
förebråelse, oaktadt dess mildare form, ligga en orättvisa, hvaröfver
skalden skulle hafva större skäl att beklaga sig, än kritikern
haft att gifva denne en tillrättavisning.
Grundidén, hvarpå stycket hvilar är den att visa, huru
en sinnesstämning, sväfvande emellan heroisk förtviflan och lir.sk
resignation, fick makt öfver mången krigare, då nian allt mer
och mer begynte inse, att det gick på tok med alltsamman och
att det ej mera lönade mödan att spjerna mot den oundvikliga
udden. Enda utvägen att med full heder komma ifrån det
förlorade spelet var att taga sitt parti, såsom gamle Hurtig det
tog, och äfven Duncker omsider. När styckets plan var sådan,
kunde svårligen ett lämpligare tillfälle utfinnas än just utgången
af slaget vid Oravais för exekutionen af gubbens ,t konst".
Ingen kunde numera förebrå honom, att han dermed förhastat sig.
När Finska hären, alik en bruten våg"’1, spolades bort mot
polar-cirkeln, då begynte hvar och en, som tröttnat vid att följa med,
ha full rätt att tänka på sin räddning — men äfven nu endast
på den fason, hvari Hurtig grep tag, ..der Kamenski slutligt
sprängt hans led11. Hvad här sagts till styckets försvar, borde
ej tagas endast såsom en nödlögn, en sofism, ehuru visserligen
detta slag af sofismer kanske snarare förtjenar ursäkt än de,
hvilka påbörda författare fel, dem de ej kunna erkänna sig bafva
begått.
Uppfattar man såsom kritikens högsta bestämmelse
skyldigheten att .inställa en hetsjagt efter fel och brister hos författare,
är således „Fänrik Ståls S8gner“ det otacksammaste fält, hvarpå
den kan strölva, ifall jägaren ännn bibehållit så pass mycket känsla
af heder och ära, att han ej utan försyn rent af uppdiktar det,
han förgäfves sökt, eller också qvarstår på den naiva ståndpunkt,
der hvarje infall, som löper genom ens hjerna, synes en vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
