Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Fänrik Stals Sä’/ner".
skildta styckena nedsattes til] integrerande delar, på afstånd
sväfvade för skaldens förhoppning, byggdes hvarje sång likväl
hufvudsakligast på den grund, dess egen styrka kunde deråt
gifva. De borde kunisa stå sitt kast äfven, om de icke,
förlorande sin individuela betydelse, upptogos såsom lemmar i en
gemensam organism, hvilken omhägnade och stödde dem alla. Man
ser, att skalden utarbetat hvarje stycke för sig till den högsta
fulländning, han förmått deråt gifva: och äfven i följd deraf har
det fallit ganska få menniskor, om någon, in att spekulera
öfver den vigt, som det eller det stycket kunde erbjuda åt det
hela. Man vägde deras värde endast efter det mått, livart och
ett för egen räkning fyllde.
Framträdandet af den senare samlingen gör det i alla fall
lättare att bedöma, hvad skalden åsyftade åtminstone då, när
han redan närmade sig målet af den bana, Sägnerna egde att
genomlöpa. Der tinnes nämligen upptagen en sång, påtagligen
ämnad att fylla en väsendtlig lucka, hvilken, så länge den stod
öppen, uppslukade hvarje möjlighet att tänka sig Sägnerna
såsom ett slutet helt, ifall de åsyftade att gifva en helgjuten bild
af det besjnngna kriget. Den medborgerliga förtjensten var
särdeles bekymmersamt representerad af herr prosten, ttsom i all
sin ståt" smorde 0_kråset“ vid sitt middagsbord det rika, och ej
stort bättre heller af apastom", hvilken gjorde desslikes vid
Sandels’ frukost i Pardala by, medan hans landsmän klädde
blodig skjorta ett stycke derifrån. Men i senare samlingen
framkastas den väl befogade frågan:
„Gror bragdens ära blott på stridens mark,
Der tappre krigarn fnktar den med blod,
Kan ej den vapenlöse helsas stark
Och visa hjeltemod?“
Och frågan besvarades af och i aLandshöfdingen" på ett
sätt, som lemnar ingenting öfrigt att önska. Man vet, att
fullbordandet af detta stycke låg skalden särdeles varmt på
hjer-tat, medan han sjelf låg på sin sjuksäng, och den nog länge
uppskjutna tryckningen otåligt trängde på. Blida öden tilläto
dess fulländning i behörig tid: och genom den fyllnad, Sägnerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
