Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dymedels vunnit, var det förnämsta hindret undanröjdt, som
annars skulle ha legat i vägen för uppfattningen af dessa sånger
såsom ett sammanhängande helt — så vidt diktens plananläggning
för öfrigt tillät ett sådant betraktelsesätt.
Om ett sammanhang de olika styckena emellan i den
mening. att de skulle bindas ihop med hvarandra genom
mellanlänkar. kan naturligtvis bär ingen fråga vara. Tvärtom
betecknas de uttryckeligen mer än en gång såsom lösbrutna stycken af
en berättelse, livars förenande kedja brustit. Så börjar „von
Konow och hans Korporal71 med: Och har jag ick<- dragit dig upp
ur dyn;” ^Konungen" med: (-Och Konung Gustaf Adolf;1’
^Wilhelm von Schwerin” med: „Och öfverstelöjtnant Drufva han stod
etc. Då man här ansett det såsom eu möjlighet, att Sägnerna
kunde betraktas såsom ett inom sig afslutadt konstverk, stöder
sig denna mening på det faktum, att nu mera alla de förnämligaste
situationer och faktorer, som åt den besjungna perioden gifva
karakter och färg, äro behörigeu representerade. I spetsen för
ärenderna stå konungen och fältmarskalken; vid deras yttersta
nedra ända trosskusken och Lotta Svärd. Äfven mellanrummen
inom dessa yttersta punkter äro rikeligen fyllda. Och såsom en
allt omgifvande, allt genomträngande luft, förnimmes folkets
sinnesstämning i ..Molnets broder", »Torpflickan” och eN:o
Femton Stolt”. I huru mången dikt med anspråk på, att tråden af
dess fabel osönderrifven fortlöper från början till slut, gapa ej
glupskare tomrum än i Sägnerna nu mera, sedan ,_.Landshöfdingen“
står såsom en man för hela den civila afdelningen? För öfrigt
kunde man lätt i den dramatiska poesin finna analogier, som
upplysande erinra om de förhållanden i Sägnerna, om hvilka
här nu varit närmast fråga. Mellan hvarje akt, ja ofta nog
mellan på hvarandra följande scener anses åtskilligt hafva egt
rum, som icke fått plats på sjelfva tiljorna. Den dramatiska
skaldens ej blott rättighet, utan pligt är att, bortlemnande det
för handlingen mindre väsendtliga, upptaga ocb framställa endast
det till saken egentligast hörande, det, som kraftigast
bidrager till karakteristiken såväl af det hela som detaljerna. Den
episka poesin deremot förlikes ej gerna med afbrott och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
