Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poesin, Med entusiasm blefvo de helsade af landsmännen till
den präktigt glänsande meteoren Tegnér, hvilken Runeberg i sin
ungdom, medan herrligbcten af .Frithiofs saga” som mest tjusade
oeh bländade lialfva Europa, hånfullt parodierade och aktade
alldeles otroligt ringa. Uti den oändligt fantasirike Stagnelii,
den djupt känslofulle Atterboms fädernesland äro Sägnerna i
denna stund mer hemmastadde än ^Liljorna i Saaron75 och
aMar-tyrcrne’”, än ,,Blommorna’1 och ^Lycksalighetens ö*. Detta är
nog förunderligt, men ett obestridligt faktum ändå. Allt detta,
hvari den moderna poesins afgjorda företräde framför den antika
ligger: reflexionens skärpa, fantasins högre flygt, känslans
varmare innerlighet, får gifva vika för det, som utgjorde en
längesedan förgången tids poetiska hufvudstyrka: enkelhet, naivetet*),
individuel begränsning. De allmänt hållna, gestaltlösa
sagobjel-tarne Frithiof och Astolf hafva fått maka åt sig något för sådana
skarpt markerade, lifslefvande figurer som Döbeln och
Trosskusken ; den allegoriskt fantastiska Felicia för den särdeles
realistiska Lotta Svärd. Otrohet, du är stor i Norden! Ännu ej
längesedan hänrycktes vi framför allt annat af dessa
fyrverkerier i ord, grannare än alla dylika praktstycken i Palermo,
oaktadt dessas solar, månar och stjerneskaror: fyrverkerier,
dem endast Tegnérs fyndighet egde förmåga att afbränna, ehuru
de lika väl skulle passat för nästan alla högtidligare tiUfällen.
Och nu, sedan Sägnerna ljudit i våra öron, finna vi ett
sällsamt behag i ord och talesätt så enkla, att de alls ingen
poetisk betydelse skulle hafva, ifall de ej uttalades af samma
personer, i hvilkas mun orden af skalden blifvit lagda: ja, så
konstlösa, att mången svårligen ansåge dem för poesi se’n heller,
ifall han ej vore så fullt och fast öfvertygad derom, att
Runeberg är en stor poet. Ty tron på auktoritet hjelper alltid, der
*) Den anmärkningen torde ej vara ur vägen, att de här mer
än en gång återkommande uttrycken: naiv, naivetet, äro tagna i samma
mening, hvari de finnas begagnade i Schillers afhandling „om den
naiva och sentimentala poesin1*, hvari många nya drag, hvilka
sedermera ingått i den estetiska vetenskapen, sökt® utstaka råmärkena
emellan den tornklassiska vitterheten och den moderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
