Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiieiraiskan med eget förnnft och egen kraft ej kan bjelpa
sig-fram nr sina bryderier. Men, såsom redan ofvanför antyddes:
menniskan hänger äfven i de konstigaste förhållanden med så.
oslitliga band fast vid naturen, att der denna möter hennes. |
längtan också mindre flärdlöst än i Runebergs sånger, gripes.
hon deraf med nnderbar makt. Hennes bästa känsla gläder
sig-åt hvarje skymt deraf, såsom vi alla glädja oss öfver de
under-lifvets strider och misérer stundom framskymtande minnena af
vår barndomstid:
Då oskulden och friden
An loljde våra spår.
Och deri ligger Runebergs konst, att han, ehuru artist’ i
högsta mening, ännu kan tala för denna känsla lätt förstådda
ord, liksom folkpoesin endast ledd af sin naturinstinkt talar
till densamma. Deri ligger grunden till den dragningskraft-, hans
sånger utöfva på alla icke fullkomligt förstockade och förströdda
sinnen, att i hans dikt konst och natur ej endast stämt möte
för att med hvarandra tvista om sin bättre rätt, utan så, att
konsten, afklädande sig skenet af den makt, hvarmedels hon
dock eger herraväldet öfver naturen, låter denna råda, liksom
en folkvänlig furste incognito ordnande fester för folket låter
detta ostördt lefva i den tro, att det ensamt är herre på
täppan.
Ho är så mäktig att bilda individuela gestalter som
naturen? Också står Runebergs natursinne i närmaste sammanhang
med den stora förmåga af individuel karakterisering, hvilken jag
redan tidigare påpekade såsom en högst ovanlig, honom egen
kraft. Så sällsynt ock denna är öfverallt på jorden, har likväl
norden blifvit äfven i detta hänseende ännu mera vanlottad än
andra delar deraf. Rydqvist i sin förträffliga afhandling:
ttNor-dens äldsta Skådespel71, klagar öfver sina landsmäns aoförmåga,
att skapa lefvande, bestämda, åskådliga bilder: att utföra en
handling i klara och kraftiga drag: att med ett ord
individualisera och objektivisera i stort och med sjelfständighef3. Och
detta är en klagan, som ofta blifvit förnyad både af sådana,
som till fullo fattade, hvilken bedrötfig sjöförklaring från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
