Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då ingen anledning att viintä ett sådant angrepp tyckes
förhanden. Man är ej alltid säker derpå, att endast det lumpnasté
skall blöda under dess hvassa klor. Det kan nästan lika lätt
hända, att äfven det bästa kommer att sitta emellan. Den stora
genomgripande skilnaden mellan sarkasmerna i ^Fänrik Ståls
Sägner” och Börnes hån har väl ändock ytterst sin grund i
de-olika källor, ur hvilka de llyta. De förra framgå ur en sedlig
känsla, som alltid åtminstone vill vara rättvis, så långt den det
förstår. Det senare deremot rusar ut ur politisk förbrytelse,
livars karakter allestädes är att förakta såsom den ömkeligaste
svaghet pligten att göra rättvisa äfven åt en motståndare.
För sammanhangets skull har man icke kunnat undgå att
framhålla äfven dessa skiljaktigheter. Men så väsendtliga de än
må synas, nedsättas de likväl till obetydligheter i bredd med do
olikheter, hvilka här erbjuda det egentliga föremålet för vår
betraktelse. Har väl någon menniska vid genomläsandet ens af
de Sägner, der skämtet med de framställda personligheterna går
längst, erfarit den känsla af obehag, hvilken ofvanför påpekades
såsom betecknande för studium af Börnes och Heines skrifter?
Jag kan ej föreställa mig något sådant. Tvärtom ingifva
Sägnerna alltid denna harmoniska sensation af trygghet, en
finkänslig natur måste erfara i umgänget med humant bildade
personer, äfven då anär skämtet tar ordet i vänskapens lag’". Man
är viss såsom om det vissaste, att någonting sårande, stötande,
gement ej kan i en sådan krets uppdyka ens på roligheternas
högst uppspringande svallvågor, utan att allt skall få ett godt,
med bildningens fordringar väl förenligt, slut. Lika säker är
man också att i Sägnerna allt Skall taga den humanaste,
vänligaste vändning, äfven der början tyckes temmeligen starkt gå ut
på drift; — alldeles i motsats emot det ofvanför anmärkta
förhållandet i ofvannämnde författares skrifter. En bekännelse kan
jag härvid likväl icke tillbakabålla. Ingenting synes mig
förunderligare, än att ett ömtåligt, snarsticket, misstänksamt folk,
sådant. som vi finnar, kunnat ifrån begynnelsen förlika sig med
den förtroliga behandling, så mången respektabel bjesse i
Sägnerna rönt. Man har ju aldrig förnummit, att en landtstorm af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
