Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aslägter och anförvandter3 rest sig i massa för att ställa
skalden till rätta, emedan denne ej ined : tillbörlig devotion egnat
sin hyllning åt ett vördadt föremål för deras minne ocli pietet.
Numera sedan den föreställningen småningom fått allmänneligen
insteg, att en mention, mer eller mindre honorable i Sägnerna
iir för den dermed behedrade nära nog liktydig ined ett
fastc-bref på crtt odödligt namn. vore det väl ännu absurdare än förr,
ifall vilda protester blefvo inlagda mot äran, som skett ens hus.
Men den, som inbillar sig, att egenskapen af att vara absnrdt
skulle i sådana fall lägga det ringaste hinder i vägen, har illa
följt med sin- tid. Mera oväntadt förekommer det i alla fall,
att ej ens efter Sägnernas första framträdande, då man ännu
lefde närmare den naiva tid, som hade varit vittne till den
famösa A—sköldska polemiken i ^Morgonbladet”, någon fann
sig åtminstone offentligen uppmanad att af Runeberg utkräfva
blodshämnd för någon pater familias, hvilken ansetts i
Sägnerna behandlad med sidovördnad.
Det var en synnerlig lycka, att Runeberg hade nog mod
att icke rygga tillbaka för vådan af en sådan extrajudiciel
bestraffning. Ifall han gifvit vika för dylika farhågor, är det fara
värdt, att större delen af Sägnernas blad hade förblifvit oskrifna.
De krigare i Sägnerna äro i det hela lätt räknade, som så
uppfyllt skalden med respekt, att han ej tillåtit sig hos dem vända
utåt någon skymt af en roligare sida. Till dessa få höra i
främsta rummet Döbeln och Adlercrentz. Sjelfva Sandels, som
i historien utan tvifvel kommer att taga lofven af dem alla,
möter oss i dikten till en början handterad så jovialiskt, att
den, som råkat taga närmare kännedom om den historiske
Sandels, skulle hafva svårt att förlika sig med den poetiska, ifall
det honom egnade stycket icke vore, betraktadt såsom
komposition, så mästerligt och framför allt dess slut af en så
oöfverträffe-lig skönhet och försonande kraft.
Då en personlighet af så stora dimensioner som Sandels’
ej tyckts skalden stå högre, än att den ännu vore åtkomlig för
askämtets udd”, borde väl ingen bland de jemförelsevis mindre
hafva rätt att beklaga sig öfver den förtroliga närgångenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
