Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personer, eliurn ställda lågt nedanför, är ofta nog fegt och
alltid skamlöst. Sådan visar sig vanligen den personliga satirens
karakter. Dess oföränderliga valspråk är ett plagiat från det
fariséiska: Jag tackar Dig, min Gud, att jag icke är såsom andra
menniskor.
Ehuru ej sällan begagnande sig af samma vapen som
satiren är likväl humorn, framför allt hvad det subjekt beträffar*
hvarur den utgår, raka motsatsen af satiren. Der mästaren i
denna, i känslan af sin öfverlägsenhet och frihet från all skuld»
finner sig uppmanad att utan barmhertighet nagelfara med och
tukta alla andras fel och brister, känner sig humoristen så litet
fritagen från den lott, som blifvit alla dödligas arfvedel, att han
ofta tager på sig till och med en större anpart deraf, än
oundvikligt vore. Han går stundom lika långt i förtviflan som
satirikern i öfvermod. Medan denne äfven i bästa fall svänger
sitt gissel i afsigt att genom spöslitning förbättra sina
medmen-niskor, är det för humoristen ett behof att uppsöka hvarje spår
af ädelt och godt, som hos dem kan finnas, ehuru de blifvit
dömda att vara — menniskor. Kunde han dervid beskyllas för
någon egoistisk afsigt, så låge väl denna endast i hans fröjd
att finna sig tillhöra ett slägte, ej så alldeles förkastligt som
satirens gisselsvängare utmålat det. Satiren är i allmänhet,
såsom redan dess ursprungliga namn — satura — tyckes
aningsfullt förutspå, till sin natur begränsad, ton’, ett pot-pourri.
Sjelfva benämningen humor betecknar deremot någonting
flytande, elastiskt. Också extravagerar den obegränsadt både mot
höjden och åt djupet. Den förflygtigas till de fabulösaste
fantasier, vänder i farten upp och ner på allt hvad den vidrörer,
och närmar det disparataste och aflägsnaste med synnerlig
qvick-het till hvartannat. Den kan, endast följande ögonblickets nyck,
bygga upp och rifva ner lika väl som trots någon Napoleon III.
Såsom denne kan humorn allt, hvad den vill, och vill allt, hvad
den kan, förutom — och här upphör likheten — att vara hård,
obarmhertig, menniskoföraktande, slugt beräknande. Den goda
Jean Paul, med detta hjerta, hvari en hel verld af
mennisko-kärlek fann ett beqvämare rum än en vanlig portion egoism och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
