Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afund i ett bröst af det hvardagliga snäfva måttet, kan
åberopas såsom den odödliga typen för humorn i dess största,
vidsträcktaste stil.
Tagen i sådan omfattning öfverensstämmer ingalunda
ofvan-stående uppgift på humorns kännetecken med dennes sätt att i
Sägnerna uppträda. Ty alldeles främmande för detta är derstädes
en sjelfsvåldig lek med fantastiska omöjligheter, mer eller mindre
hårdragna jemförelser, sentimentala utgjutelser i oändlighet och det
gränslöst godtyckliga föraktet för verklighetens alla rättigheter.
I Sägnerna flyter ej humorn bort med de bilder, som den
poetiska realismen gestaltat, utan genomtränger dem blott med must
och märg, hvarmedels gestalten vinner ännu mer kraft att stå
på sig för egen individuel räkning. Genom denna inflytelse kan
iifven det i sig sjelf torraste ämne erhålla nödtorftig poetisk
saftighet, och den kantigaste figur så pass mycken böjlighet och
lifsfärg, att de passa in i stycket, utan att hvarken det ena eller
den andra behöfver uppoffra sin innersta beskaffenhet och natur
åt äran att presenteras inom sångens verld. En utifrån
applicerad idealisering, liknande försöket att påkläda en från
folkhopen tagen man eller qvinna herrskapskläder, blir umbärlig
derigenom, att det bästa, som kan frammanas ur sjelfva
situationens eller personens väsendtligaste innehåll, ställes opp såsom
motvigt mot de brister och felaktigheter, af hvilka de äro
behäftade, och hvilka icke behöfva undanskylas eller förnekas, utan
tvärtom kunna saklöst framhållas, emedan de ändock visa sig
såsom det tillfälliga, relativt likgiltiga, der väsendets kärna är
god och oförderfvad. Det är från denna punkt, den djupa
gräns-skilnaden mellan satirens och humorns uppfattning egentligen
utgår. Medan den förres lust och fröjd är att såsom hufvudsak
framdraga till upptuktelse det felaktiga, vanskapliga,
misspry-dande och att anse det derjemte sig uppenbarande dugliga
såsom någonting oväsendtligt, tillfälligt, som betyder mindre än
intet vid uppgörandet af den felandes debet och credit, känner
sig humorn lycklig, då den äfven under askan af ett
förbrunnet väsende upptäcker en ljusglimt, hvaraf försonande skymtar
kastas öfver de omgifvande ruinerna. Satiren sätter sin högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
