Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröst. Dessa lida väl också mycket, men ej egentligen i den
antikt tragiska meningen: de göras ej, äfven individuelt, till
syndabockar för en skuld, från hvilken de känna och veta sig
alldeles fria. De lida, emedan de dela hela sitt folks
gemensamma öde. Men just deri ligger också deras tragiska
upprättelse, ära, försoning, att de icke skiljt sitt eget privata öde från
sitt folks. — Till så hög uppfattning af ödet hann den antika
tragedin oaktadt sin ofta kolossala storhet icke. Den gick ännu
för mycket i ledband hos de uråldriga myterna, för hvilka endast
de herrskande familjerna hafva den utmärkelsen att aktas värdiga
en tragisk betydelse. Blott dessa familjer äro solidariskt, från
slägte till slägte, ansvariga med de ur deras sköte framträdande
heroerne, som, ehuru de i sin stolthet tro sig handla blott för
egen räkning och på eget ansvar, inveckla hela sin ätt i den
fördömelse, de åsamkat sig sjelfva. Men alla de, som stå utanför
slägten, umbära ännu äran att kunna drabbas af heroernas skuld.
De emottaga viljelöst välgerningama af dessas storverk, ifall det
roat de starke att verka för deras bästa, som ej förstå ännu att
hjelpa sig sjelfva. Men lika litet och ännu mindre angår dem
ansvaret för heroernas öfvermodiga dåd.
Liksom då fråga var om humorn, har författaren här ej
ansett det sig tillståndigt att advokatoriskt framhålla endast
sådana sidor af den antika tragedins idé, hvilka för tillfället
passade in i den tillämpning deraf, han önskade göra för sin
uppfattning af Sägnernas beskaffenhet. Äfven sådant omnämndes,
som ej öfverensstämde, ej kunde öfverensstämma med planen och
åskådningssättet i en dikt, hvilken icke ville gälla såsom en
tragedi, hvarken i antik eller modern mening, och hvars sätt att
uppfatta och framställa menniskorna och de menskliga tingen
hade sin utgångspunkt i det kristligt sedliga medvetandet. För
författarens ändamål återstår likväl mer än tillräckligt, tyckes
det, af det antika dramats begrepp, som tillåter den tillämpning
på Sägnerna, hvilken rättfärdigar både hans åsigt och de
utvikningar från ämnet, motiveringen af denna gjort oumbärliga. De
egentliga jemförelsepunkterna borde numera kunna med några få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
