Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snarare än ett episkt bör anses rådande uti Sägnerna. Någon
invecklad dramatisk aintrig1’ kan naturligtvis i de enskildta
styckena ännu mindre begäras än i ett antikt drama, ehuruvål
äfven der fabeln alltid är mycket enklare hållen, än icke blott i
moderna s. k. intrigstycken, utan ock uti alla öfriga nyare
dramatiska dikter fallet i allmänhet visar sig vara. Liksom den
tappre löjtnant Zidén ej var någon vän af atrassel och exercis75,
så älskar ej heller hans skald i sina dikter en krångligt anlagd
plan. Vid närmare begrundande varseblir man likväl, att
kompositionen af mer än en bland Sägnerna, oaktadt all sin
enkelhet, är djupsinnig och storartad. Högst i detta, liksom så många
andra hänseenden, står väl aDöbeln vid Juutas”; och närmast
detta stycke vore författaren frestad att ställa: tlN:o Femton
Stolt”. Men äfven ^Sandels”, uAdlercreutz”, aWilhelm von
Schwerin” m. fl. intaga också hvad plananläggningen beträffar
ett ganska utmärkt rum.
Innan författaren afslutar dessa ännu icke i detalj gående
reflexioner angående Sägnernas sätt att gifva oss en bild af sina
hjeltar och hjeltinnor, anser han sig böra fästa läsarens
uppmärksamhet vid ännu en sida af saken, som i hög grad
karakteriserar dessa dikter. Det vanligare sättet att bereda oss
åskådning af dessa figurer är väl det, man kunde kalla det direkta:
d. v. s. att låta personerna sjelfva, handlande och talande, teckna
sitt väsendes innehåll. Dernäst kommer den egentliga
berättelsen, ehuru denna i Sägnerna skiljer sig derutinnan ifrån den
vanliga sorten, att äfven den, så mycket som någonsin* görligt
är, söker dramatiskt närma föremålen till den åhörande. Ett
märkvärdigt bevis derpå är korpral Buss’ liktal öfver Munter.
Det är ej redogörelsen för ett hädangånget lif, vi tro oss höra:
det är fastmer en lifslefvande varelse, som tyckes inför våi-a ögon
kallad tillbaka ur sin graf. — Men det gifves ännu ett tredje
sätt att framställa sina personligheter för våra ögon, hvilket
Sägnerna med synnerlig fördel begagna. De låta oss nämligen
genom att visa hvad effekt, dessa personer på andras
sinnesstämning gjort, sjelfva döma och sluta till, liurudana föremålen för
betraktelserna månde hafva varit. Det högsta i den vägen, Säg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
