Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än den, som i allmänhet gifver Sägnerna deras yttre skicb,
lyftes likväl äfven denna dikt af samma högstämda, heroiska
anda. hvars vingslag så mäktigt förnimmas nr de bäste bland
dessa. ^Molnets Broder” har flutit fram ur samma skaldiska
stämning, som gaf lif också åt _(trafven i Perho” och
uZigena-ren”. Det var den genuint finska poesins väldiga genius, som
berörde den finske skaldens bröst och väckte derur ett dittills
slumrande eko. aDen döende krigaren” är deremot ett bland
dessa hvardagsqväden, som icke hafva behof af beröring med
något slags genius för att födas fram till verlden. Äfven en
stor skald kan stundom i en svag stund låta slika foster komma
sig till last. Hade man ej vetat det förr, vore redan detta
exempel tillräckligt att tjena till grundval för en hel teori. Jag
tror det numera för Runeberg fölle sig svårare att framföda ett
enda så betydelselöst stycke på ett år, än det äfven för den
fattigaste poetiska ådra skulle kännas att producera dylika
mellan jul och nyår. Bland Sägnernas öfriga stycken tar detta sig
ut ungefär såsom ett s. k. virtus-ämne bland utmärkta
afhand-lingar af vetenskapligt innehåll. Dess afsigt är väl troligen
närmast den att röra vekare hjertan i egenskap af en elegisk
idyll. Men äfven böjelsen för direkt moral-predikan bryter derur
fram så som ur ingen annan bland de öfriga Sägnerna. Medan
de flesta bland dessa, ehuru de gifva allt moraliserande på
båten, oemotståndligt lyfta själ och hjerta högt öfver hvardagens
sensationer endast derigenom, att de tala till de ädlaste,
djupaste känslorna i rårt bröst, framlägger aDen döende krigaren”
hela sin sens moral i ett tadlande votum emot menniskornas
elaka vanor „att plåga och att plågas blott”. Men det är sant:
man gör aDen döende krigaren” orätt, ifall man påstår, att han
härleder detta elände från elak vana, som har sin källa i ett
argt, på uppfostran, bildning och humanitet vanlottadt sinnelag.
Alldeles icke. Han tager för afgjordt, att det är: menskans
hårda lott, som gör henne till ett djnr, hvars enda bestämmelse
är: aatt plåga och att plågas blott”.
Det vore en smädelse emot Sägnernas frimodige skald,
om man tilltrodde honom, att han medels en på andra håll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
