Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anser han det för ren vinst, att åt den rimfattiga svenska
versen nödtorftig förstärkning beredes genom slika friskaror, då
de med behörig fyndighet begagnas. Svårare har han att
förlika sig med vissa andra fria talesätt, ehuru äfven de
tillkommit genom behof af rim. Så t. ex. „i rycken’’, abivuaken“,
rimmande på ^draken”, (,hvad han sade föll i tycket” o. s. v.
Ifall sist anförda talesätt alls kan användas, så tyckes det böra
betyda alldeles motsatsen af hvad man dermed velat uttrycka.
Språkbruket hade väl i det fallet erfordrat ett ord, som utsade
hvent, hvilka Adlercreutz’ ord behagade, t. ex. mången, alla.
Isoleradt, såsom det nu står, kan detta aföll i tycket” svårligen
betyda annat än, att ingen var belåten med besagda ord.
Författaren önskade gerna att hafva misstagit sig, då han
för att icke visa sig alldeles ovärdig sitt kritiska kall låtit
förleda sig till dessa småaktiga anmärkningar, som ligga i strid
både med hans böjelse och vana. Han tror sig likväl befogad
att tillägga ännu en af allmännare syftning och betydelse.
Sägnerna hafva stundom i uttryckens naturlighet gått så långt,
som poesin rimligtvis kan tillåta. Tages af imitatörer ännu ett
steg längre ned åt det hållet, är fara värdt, att stilen vinner
än mindre på denna naturalism, än den fordom vann på den
akademiska öfverdriften i språkets städning eller på fosforisternas
öfversvinneligliet. Folkpoesin begagnar vanligtvis de ädlaste
uttryck, den känner; och denna instinkt för hyfsning måste ju
tillräknas henne såsom verklig förtjenst. Sällsamt vore det
derför, om ett alldeles motsatt förfarande hos konstpoesin skulle
betraktas såsom ett mål, dit hon bör uppmuntras att hejdlöst
skena af.
Men vare sig, att författarens anmärkningar blifvit med
eller utan fog framkastade, det vissa är i alla fall, att ^Munter”
gör ett godt och fridfullt intryck. Ehuru scenen är en
graf-kulle, skiljes man derifrån i en lugnare, mera harmonisk
stämning än från skådeplatsen för mången annan bland Sägnerna.
Det gör en godt i själen att genast i början af stycket se med
så enkla och likväl så vackra drag tecknadt det vänliga,
humana förhållande, som i allmänhet rådde i den finska armén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
