Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan befälet ocb soldaten: båda brukare och försvarare af
samma fosterjord. Kanske skulle blott i Frankrikes hjeltehärar
ett motstycke till denna beskrifning ej synas osannolik för
tiderna omkring 1808. Det vissa är, att enorma härmassor
existerade ännu då, på hvilka tillämpning af en skildring, sådan
som den nedanstående, skulle varit den absurdaste bland
orimligheter :
..Vackart var det att betrakta
Hjelten Adlercreutz, genralen,
Hur han kom så tyst och sakta
Till soldatens grai i dalen,
Hur han stannade vid randen
Och, med hatten sänkt i handen,
Såg den enkla bädd fullbordas,
Der Hans Munter skulle jordas“. —–
När korpralen slutat hade
Och steg ned från vigda sanden,
Tog genralen sjelf en spade
I den segervana handen:
Det var han som sist af alla
Sakta lät på grafven falla
Litet stoft af fosterjorden;
Men han talte. — Glöm ej orden.“
Hvad han sade, har redan blifvit anfördt: och jag vågar
blott tillägga; lycklig den Finne, hvilken så fyllt sitt mått —
huru ringa det än må hafva varit — som Hans Munter; och
lyckligt äfven det land, som om denne sin son och hans
vederlikar kunde säga: sådana äro de, i hvilkas hand jag lagt äran
och pligten att mig försvara!
Det är hög tid för författaren att skynda längre fram. Ej
utan afsaknad lemnar han dessa amindre“, som „blödt och dött
i lägsta graden“, och till hvilka hans sympatier känt sig oemot
ståndeligen dragna. Det är just de Sägner, som uader denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
