Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mönster de hafvet beherrskande britternas högmodiga: »Biile
Britannia/“ Med ett ord, vi kände igen i sången vårt land
och derför älskade vi den från första stunden, liksom vi länge
hade älskat detta.
Och värman af denna första kärlek har sedermera icke
svalnat. Tvärtom har aVårt land’” trängt småningom äfven till
de mest undangömda vrår af fosterlandet och gifvit der uttryck
tusen gånger både åt dess fröjd och dess smärta. Den dagen
står oss ännu helt nära, då detta bättre än någonsin leddes i
bevis. En tanke, utgången från den man, hvars tankar så ofta
äfven förr uppenbarat sin makt att väcka till lif tankar, som
lågo slumrande hos nationen, uppmanade henne att endrägtigt,
såsom utgjorde hon en enda församling, den i* November lefva
med sina minnen uti det förflutna, lefva med sitt hopp i det
kommande. Och maningen utgick ej förgäfves. På mångahanda
sätt gåfvo de fosterländska känslorna sig luft; men en var dock
anden, som beherrskade dem alla. Kärlek till fosterjorden
predikade derur; och aVårt land’" var psalmen, som allestädes af
den endrägtiga församlingen uppstämdes, så långt som Finlands
landamären sig sträcka.
En högre lycka kan ej vederfaras någon sång på jorden.
Men äfven jag i min ringhet känner mig lycklig, då jag,
innan min penna för denna gång faller ur min hand, fått
konstatera ett faktum, som på det ädlaste sätt vederlägger ett
annat, hvilket för närmare ett halft år sedan inflöt i denna skrift
med anledning af en då nyligen öfverstånden bitter erfarenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
