Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
må hafva varit, en klart i ögonen fallande uppsyn af ett —
konststycke.
51 en huru förtrolig Wrede kunde göra sig med
nppoffrin-car af alla slag, visar i synnerhet det afslag, han gaf på
anbudet från en af sina högt uppsatte frän der, hvilken med
ömhet omfattade honom. Det gällde nämligen tillfället att få
åtfölja denne på en färd, ämnad att sträcka sig öfver en icke
ringa del af vår verldsdel. Ehurn tjusande utsigten var att få
stilla den längtan, hvilken för hans, liksom för så mången
annan ynglings lågande inbillningskraft pekade åt naturen i
södern, höljd uti dess herrligaste brudklädning, och på konsten
lyftad upp på sin triumfaliska vagn, egde han dock det mod till
försakelse, som få skulle hafva egt. Han uppoffrade för alltid
möjligheten att följa denna dragningskraft, som förledande stod
vid lians sida. Hans bevekelsegrund dertill, frågar man måhända
förvånad? Han ansåg sig ej berättigad att på sina kamrater
vältra den tjenstebörda, han sålunda skulle hafva undandragit
sig sjelf — och blef qvar, är det kanske nog litet
tillfredsställande svaret. För hvilken annan skulle väl det varit en
tillräcklig grund? — På andra sidan sundet, dit han ändock,
ehuru endast för allt för korta stunder, var i tillfälle att hamna,
lärer hans minne likt aen sorg i rosenrödt" flerstädes ännu
fort-lefva — framför allt likväl i den aDanske Skaldespillers"
gästvänliga hem.
Emellertid förde han i Svea rikes hufvudstad under all
den försakelse, han pålade sig sjelf, ett rikt, ett afundsvärdt lif.
Då förtroende, vänskap, kärlek mötte honom på främmande knst,
der han hunnit föga mer än landa allenast, huru ljuft skulle de
ej kring honom slingra sin krans, då han fortfarande var i
tillfälle att binda densamma! Hans blotta mannaord ansågs,
hvar-helst han velat använda det, för den osvikligaste löftesmän i
hvarje förhållande. De unga snillen, hvilkas lyror genljödo från
Mälarens herrliga stränder, funno intet umgänge älskligare än
det, som upplifvades af hans eget, af hans manliga hjertlighet,
hans outtömliga förmåga att gifva nytt lif åt stelnade
sällskaps-former. De höge, inför hvilka han ahvarken sänkte eller höjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
