Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock för professor von Bonsdorff bar denna de ljufvaste
frukter, han önskade sig. Hans dubbla varma verksamhet som
vetenskapsman och akademisk lärare bragte dem tidigt till full
mognad.
Det finska universitetet har haft stora lärare, begåfvadc
med blixtrande genialitet, hvarur de spridt ljus öfver ämnen, på
hvilka århundradens mörker tungt livilat, med hänförande
förmåga att verka på menniskosinnet — och som dock icke i allo
varit stora som akademiska lärare i ordets egentligaste betydelse..
Kanske hafva de icke varit det endast derför, att de ansett sig
stå för högt för denna utöfning af sitt kall. Så högt står
likväl ingen dödlig, och om de sjelfva så trott, talar denna tro ej
kraftigast för en segerplats för deras minne i efterverldens
pan-theon. Hvem tänker ej härvid på vår väldige Calonius? I ett
halft sekel satt han på sin akademiska lärostol, som han
förvandlat till en thron, hvarifrån han skipade obestridt lag och rätt
inom lagarnas eget rike. Och si! När han derifrån nedsteg följd
af verldens beundran, då hade han ännu icke hunnit bilda i sitt
eget land en enda man, som kunde stiga fram för att fylla den
plats, hvilken tom, sedan han lemnat den, hemskt gapade som
en nyss öppnad graf, hvarpå ingen blomma hunnit spira opp,
ingen vård resas. Sålunda hade professor von Bonsdorff,
oak-tadt sitt nit för befordrandet af den egentliga lärda sidan af
vetenskapen, icke uppfattat sin bestämmelse. Det fanns snarare
hos honom något af det, som våra fäders inre blick tusen
gånger, ännu i skymningen af lifvets qväll, med hänryckning såg
framtindra, belysande Porthans skönaste förtjenst. Det var denna
varma ifver att meddela sina kunskapers hela förråd, som
någon gång för dem, hvilka ej ville eller kunde se den vackra,
flärdlösa grunden derför, syntes närma sig till öfverdrift. Man
såg i hela professor von Bonsdorffs väsende, att han kände
ingen lifligare fröjd än att för det auditorium, som städse talrikt
samlade sig kring honom, få framlägga resultatema af sina
forskningar. Jag tycker ännu mig lifligen se honom, småleende lika
hjertligt öfver ett väl lyckadt experiment, som en annan skulle
ha gladt sig åt den mest smickrande utmärkelse. Och äfven då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
